Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Irriterande snabbhet

Annons

Saker och ting ska gå kvickt. Det sitter i generna. Arv efter mödernet. Som i sin framfart gick fram som en slagräfsa.

Den quinnan lade ner hela sin själ i det hon ville få gjort. Kort sagt, rev igång på stört.

Ta bara en sån sak som sly. Jämmerligt otyg som i decennier hotat förbuska södra och mellersta Norrlands inland.

En förgrymmat het sommardag skulle slyn bort. Omedelstvärt! Utrotas och blotta källarkullens oskyldiga grönska.

Inget vänta till sen...

Jag hölls i en solstol, med blekvita ben när knappt tjugoårige brorsonen och jag gavs order.

- Kan ni hä bort slyn innan den "grävse" genom källartaket?

Jag tänkte likadant då, som jag tänker nu.

Om folk och folk med irriterande iver och vardagseffektivitet över livets ogjorda.

Vilken tjugoåring, med största intresset för motorvarv, brudar och sovmorgnar förstår vidden av vildvuxen sly.

På en knappt synbar källarkulle?

Grabbtrasan tog i varje fall ett stadigt grepp om röjsågen och jag med buskknipsaren.

Jag minns att jag fnös. Dylika kroppsprojekt kunde väl vänta. Röja i värsta sommarhettan. Brorsonen och jag svettades under sol i zenit.

Själv satt mödernet i skuggan av sitt fädernetorp - med bruten handled - efter nån framfart som gått snett. Stadigt på baken, men inte utan ord på tungan.

- Som om nån arbetande männisch ha fått rätta sig etter sola?

Själv krökte hon rygg vare sig det hettade eller isade.

Slyn skulle bort vid tillfälle när hon hade förmånen att med närstående framför ögonen kunna peka och instruera.

- Knipsa buskaget till vänster, nedanför ventilen, mot landsvägen...och bär kvistarna på brashögen!

Det är förunderligt hur mödrar tar efter sina mödrar, trots att nödbromsen dragits till - långt innan.

Så står man där en "vacker dag" (bara uttrycket är förunderligt) med svidande upptäckt.

Ah, oh! Vilka b-e-d-ö-v-a-n-d-e likheter...i såväl uppträdande som kravfas.

I nästa sekund är likheten glömd. "Folk" gör inte som man säger. I tid.

Det trampas och resoneras.

Innan vissa hunnit blinka har det plöjts bland rader av ogenomförbara projekt.

Ett badkar nedgrävt i jorden. Sommarlängtan omgärdad av impregnerat trä, solvärmt vatten, liten hylla för tvål, en god bok, ett glas vitt, allt under himlens fäste.

Vem bryr sig när man i inledningsskedet gått fram som en jordbruksmaskin, som efter slåtter nästan uppvisar kolstybb.

Plötsligt sitter man med händerna i kors över ett tomt begagnat badkar, som i väntan på trädgårdsdesign använts till vattenämbar för blomstren.

I kontemplation över olika svårighetsgrader fylls hjärnkontoret av undringar. Varför går saker och ting överstyr?

Modern byggde husväggar, vårdade barn och gamla. Och bil - körde hon som ingen annan.

Framfart med högriskfaktor.

Med färska minnen kring ett antal haltande projekt beordras jag - lugn.

Okej, vissa saker har gått snett. Jag är den första att erkänna.

I förrgår satt jag på mitt upp och nervända badkar och drömde om våren. I väntan på att tjälen går ur jorden. I väntan på en packe impregnerat trä. I väntan på närstående projektörers omdöme... som antagligen bemöts med: Badkaret? Nedgrävt nu!

Vi tar det i sinom tid.

Mer läsning

Annons