Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Iris Hedh

Annons

Efter en kort tids sjukdom har min kära mormor insomnat fredagen den 9 december.

Saknaden är stor och det känns overkligt att hennes tid på jorden är till ända.

Men med vetskapen om hennes lidande och smärta mot slutet, så inger det en viss tröst i sorgen att hon nu fått somna in.

Det är en förmån att få ha haft mormor i livet i över fyra decennier.

Vår relation har utvecklats och förändrats genom åren. Allifrån att tillsammans med morfar varit barnpiga till mig och min syster när vi var små, varit reservförälder i tonåren, till att utveckla en nära vuxenrelation där vi har kunnat diskutera allt.

Saknar våra telefonsamtal på söndagarna.

Nu står telefonen där tyst och påminner om att mormor inte längre finns.

Mormor var en stark personlighet och en central gestalt inom släkten.

Hon fanns alltid där med en hjälpande hand och då särskilt i hennes krafts dagar.

Med stort intresse följde hon nära och käras vardag in i det sista och särskilt den yngre generationens utveckling, då mormor var mycket barnkär och modern i sitt tankesätt.

Tomrummet är stort och saknaden är enorm efter mormor.

Men hon kommer alltid att finnas bland oss i vår vardag, bland annat genom alla vackra dukar och mattor som hon vävt och frikostigt delat med sig till sin omgivning.

ANNIKA NYGÅRDS, BARNBARN

Mer läsning

Annons