Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intensiva gatustrider - för ja- och nejröster

Annons

Det märks på både ja- och nejkampanjerna att folkomröstningen närmar sig med stormsteg. På allt fler ställen poppar de upp, kampanj-
arbetarna. Framförallt inne i städerna, men också utanför biograferna, utanför arbetsplatser, vid speedway-banan och på olika arrangemang.

I lördags, till exempel, på marknad i Kvarnsveden.

- Det är viktigt att visa upp sig där det finns folk, att bekräfta att vi är många ja-sägare också i ett nej-län som Dalarna, säger Mari Jonsson.

Vid nej-bordet står Margareta Persson. Hon berättar att hon åkt runt i Dalarna, från Sälen i norr till Avesta i söder och satt upp

affischer för Dalanätverket mot EMU.

- Vi gör det helt ideellt, vi får inte ens bensinpengar. Men jag brinner verkligen för ett nej. Jag är nämligen övertygad om att EMU är en kvinnofälla.

Hon pekar på att ja-sidan har större resurser.

- Visst har vi mer resurser. Vi kan anställa några kampanj-
arbetare. Där har vi en fördel. Men nej-sidan har en fördel av att ha en sedan länge fungerande organisation för det här. Vi har riggat en helt ny organisation inför folkomröstningen, säger Johan Eklund, regional samordnare för Stiftelsen Sverige i Europa.

- En annan nackdel som jag tycker att vi har är att vi måste förklara mer om varför vi vill ha en ny valuta.

För Johan är det första gången som han deltar aktivt i en valrörelse.

- Jag är förvånad vilket otroligt jobb som läggs ner bakom kulisserna, allt jobb som inte syns. Speciellt ungdomsorganisationerna lägger ner ett stort jobb.

- Jag var emot EU och rätt oinformerad, innan en klasskompis drog med mig i detta. Men sedan jag fått lära mig mer om saken är jag för EMU. Vi har gått med de två första stegen i EMU. Att inte gå med i det tredje vore som att simma två tredjedelar över till Finland, och sedan ge upp, säger Dennis Eriksson, 17 år, som

kampanjade i Hedemora.

Han och jämngamla Richard Knöös får inte ens rösta.

- Men det är vår framtid det handlar om. Vi måste ta vårt ansvar.

De har som måtto: Gladast vinner, och tar sig an uppgiften att dela ut ja-matarial och föra ja-samtal med ett leeende på läpparna.

- Egentligen spelar det ingen roll hur mycket material man har. Det är samtalen som är viktigast. Materialet kan däremot hjälpa till att starta ett samtal, säger Charlotte Knöös, 18 år.

Dessa tre unga socialdemokrater jobbar också tillsammans med

liberala och moderata ungdomsförbundet, samt ja-ungdomar som inte är partipolitiskt aktiva.

I Falun träffar vi fem ungdomar som jobbar lika intensivt med att få folk att rösta nej.

- Jag är så övertygad om att det är en väldigt viktig fråga, inte minst för demokratins skull. Därför är det värt det, säger Fredrik Hallor som helt utan ekonomisk ersättning nu ägnar två veckor åt att på heltid kampanja för nej-sidan.

- Vi på Nej-sidan har inte resurser att anställa en massa folk. Men det finns ett stort engagemang.

När vi träffade dem, på lördag förmiddag, har han och kamraterna sprungit runt i trappuppgångar och delat ut sin tidning. De har varit på stan, och är på väg upp till Lugnet.

Därefter väntar nya trappuppgångar.

JAN SVENSSON

Mer läsning

Annons