Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte en kotte kvar i Gonäs

Annons

- Vi har släppt ut halvdussinet igelkottar tidigare i vår.

Det här var den sista, berättar Lennart.

Lennart Danielsson tillhör den kottfrälsta samling om tjugotalet människor som går under beteckningen Igelkottens Vänner, Dalarna.

I Västerbergslagen har föreningen sitt starkaste fäste även om det finns kottvänner ända uppe i Sollerön och nere i Avesta.

- I vinter har vi fött upp moderlösa igelkottsungar och nu är det alltså dags för dom att klara sig själva.

Vi har också kunnat konstatera att de vi tidigare släppt har varit fram och ätit, så det flyter på enligt planerna, berättar Lennart när det är dags att purra ännu en yrvaken kotte som ska ut i den verklighet som heter Gonäs.

Sedan mitten av oktober har han haft fast adress Snöklintsvägen 19.

Möjligen blir den kvar i grannskapet, men man har belägg för att en igelkott utan vidare kan sticka iväg ett par mil.

Den taggiga eftersläntraren visar tydligt vad han tycker om att bli väckt mitt på blanka vårdagen för att tulta ut i full frihet. Lennart tar till stabilaste arbetshandskarna när den charmiga nåldynan ska lyftas ut utanför hägnet.

Innan det är dags för det här avgörande steget föds de upp till en vikt på 6-7 hekto, en nödvändighet för att ha så mycket fett att de klarar vintern.

Man kan tala om att det våras för igelkotten i dubbel bemärkelse i våra trakter.

- Man kan ganska säkert avgöra när det blev kris för stammen i våra trakter. Det var när kommunen började köra ut råttgift i bygden. Vi hade själva får här uppe vid den tiden och tyckte naturligtvis att det var bra att få hjälp att bli av med storråttorna, Vi tänkte inte så noga på att det fanns andra fyrbenta som skulle gnaga i sig giftet.

Det här var 40 år sen och det dröjde inte länge förrän igelkotten var en raritet, säger han.

Att så var fallet kan han också stöta på tecken på när han och övriga föreningsmedlemmar någon gång är ute och informerar om sitt arbete.

- Det kommer fram folk i 40-årsåldern som berättar att de aldrig någonsin sett en igelkott, säger Lennart som tillhör den generation som inte har några problem att minnas när igelkottarna var populära gäster vid förstutrappan om sommarkvällarna.

Ett trevligt inslag som man gärna återupplever.

Igelkottens Vänner, Dalarna gör sitt till för att så ska ske.

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons