Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte byta plats utan dela på ansvaret

Annons

Vi har statlig reglering på en massa olika områden. Polismakten, miljöförstöring, trafikregelring, skolplikt med mera. Det märkliga är att när det kommer till familjeplanering så ska det ses som ett förfärligt intrång i privatlivet och det framställs som om det bara finns ett sätt att se till barnens bästa.

Ulrik Lindgren vill "riva strukturella hinder i samhället så att föräldrar, kvinnor och män får en möjlighet att göra mer jämställda val i livet". Vad betyder detta i praktiken Ulrik Lindgren?

Vilka strukturella hinder talar han om? Att kvinnor har lägre löner på grund av att arbetsgivaren inte kan räkna med dem på samma sätt som med männen? Att kvinnor har lägre pension på grund av att de arbetar mer än sina män med det obetalda arbetet med hem och omsorg? Menar Ulrik Lindgren att hans parti vill betala löner och pension till kvinnorna som väljer att stanna hemma?

Jag vill vinkla detta lite annorlunda. Ulrik Lindgren talar för det bestående, att kvinnor tar det större ansvaret för det obetalda arbetet och att ingen annan än den enskilda familjen ska ta ansvar för detta. Kvinnor väljer i större utsträckning att vara hemma än män, kvinnor har i alla tider tagit ett större ansvar för relationer, omsorg och barn. Vi är fostrade och födda in i det synsättet.

Barnens bästa är att ha en lika trygg (fysiskt och närvarande relation) till sin mamma som till sin pappa. Att det tidiga beroendet i livet möts av både manlighet och kvinnlighet. Då kan kvinnornas kunskap sedan tusentals år få påverka "det stora politiska sammanhanget" genom att kvinnornas kunskap om kärlek och omsorg får styra i det "yttre". Män får möjlighet att lyssna till andras behov och "det lilla" som alla relationer bygger på.

Jag talar inte om att "byta plats" eller att sudda ut gränser mellan män och kvinnor. Jag talar om att bristen på mäns tålamod och kompetens i att ta ansvar för omsorg och omvård är det stora problemet i världen. Att män kan fatta politiska dumdristiga beslut som kör över sårbarheten i såväl dem själva som kvinnor och barn om de inte besitter denna kompetens.

Dessutom kommer föraktet mot kvinnor som leder till våld och sexuella övergrepp ifrån den förnekade manliga sårbarheten i kombination till att många/de flesta män vill att kvinnor ska finnas närvarande vid behov av olika slag. Precis som mamman ska släppa sina egna behov för barnens skull, det som senare i livet tenderar till att sträcka sig hela livet ut.

Vidare i ett omhändertagande om "frisk man i hemmet" och frivilligt, gratis omhändertagande av gamla föräldrar och sjuka familjemedlemmar.

Samhället faller samman om inte kvinnor får/tar sig mer utrymme med dessa grundläggande kunskaper och värderingar om andras behov. Men kvinnor måste också sluta med att finnas för andra på bekostnad av sina egna behov. Det leder till skuld och dåligt samvete.

Både män och kvinnor måste se bortom det bestående och föra ut den kunskap och de värderingar som kvinnor sitter ut i de "stora politiska sammanhangen", och det går inte att göra utan att gå in och ta mer ansvar för varandras tidigare ansvarsområden.

MONICA BRUN MONICA BRUN ÄR POLITISKT ENGAGERAD I FEMINISTISKT INITIATIV (FI) I DALARNA OCH HON ÄR PSYKOLOG PÅ VUXENÖPPENVÅRDPSYK I SÄTER.

Mer läsning

Annons