Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inlåsta på grund av sitt missbruk

Annons

I ett rött stort hus bredvid den novemberkalla Dalälven ligger Älvgårdens LVM-hem. Förut fanns det 24 platser på hemmet. Nu finns det 12. På tolv platser finns i dag 15 patienter.

- Antalet platser på LVM-hemmen i Sverige har minskat drastiskt eftersom kommunerna ville skicka färre på tvångsvård. Det fanns för många platser då men nu är det överfullt överallt, säger Lotta Ulegård.

För att motivera kommunerna att omhänderta fler enligt LVM får kommunerna nu rabatt för tvångsvårda missbrukare. När en person tvångsvårdats på Älvgården och fortsätter LVM-behandlas under mer öppna former betalar kommunerna bara ungefär 20 procent av kostnaderna för fortsatt behandling.

Kampanjen har gett en viss ökning av tvångsvården. Men fortfarande är ansökningarna få jämfört med tidigare.

-Vi har ju märkt att de som kommit hit är i sämre skick för varje år när kommunerna väntar in i det längsta, säger Lotta Ulegård.

Om någon behöver tvångsvård har kommunerna två vägar att gå. Att göra ett omedelbart tvångsomhändertagande på ett LVM-hem och sedan ta hem personen eller att göra ett omedelbart omhändertagande som sedan fortsätter i tvångsvård. Men vanligast är att kommunerna i stället tar hem missbrukaren efter ungefär en vecka på Älvgården och sedan blir vården frivillig för missbrukarvården. Lotta Ulegård har märkt att kommunerna använder den möjligheten för att få en frist under en akut kris.

-Tanken är ju att det ska övergå i tvångsvård när kommunerna tar hand om en missbrukare akut. Jag tycker inte vi hinner motivera någon på en vecka, egentligen vet ju inte kommunerna om den personen klarar vård i öppnare form så snart.

När en patient kommer till Älvgården, ofta med polistransport, är det först avgiftning som gäller.

-Vi kan inte ha påverkade personer bland de andra. Det ökar suget för dem, säger Lotta Ulegård.

-Många som kommer hit ser det som ett straff. Det är sällan folk kommer hit frivilligt. De flesta är besvikna och känner det som ett övergrepp. Men oftast ändrar de attityd under behandlingen.

Efter avgiftningen på ungefär en vecka väntar gruppbehandling för att motivera patienterna till ett drogfritt liv. De som inte vill vara med erbjuds personliga samtal. Om någon blir våldsam har personalen rätt att låsa in den i en isoleringscell i 24 timmar.

De flesta patienter stannar i mellan två och tre månader, sedan skickas de oftast till öppna behandlingshem.

-Vi har ingen statistik på hur många som inte fortsätter missbruka men vårt kvitto är när folk ringer hit. För ett tag sedan ringde en man som hade varit nykter i några år. Han berättade att han gift sig och skulle bli pappa. Då blir man glad.

Varför väljer man att jobba här?

-Man har en tro på människor, att det inte finns några hopplösa fall.

JOHANNA LUNDIN

Mer läsning

Annons