Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inlandet i strykklass

Annons

De senaste årens "inlandspolitik" har främst resulterat i fler restriktioner och ett allt snävare handlingsutrymme för de människor som bor i inlandet. De kraftfulla insatserna för att stärka den lokala förvaltningen över inlandets rika naturtillgångar ska vara en viktig del i den nya folkliga naturvårdspolitiken. Här har regeringen tagit vissa initiativ även om de faktiska avtrycken så här långt är lätt räknade.

De infrastrukturella satsningarna lyser med sin frånvaro. Inte heller hör vi något om den folkliga kraften i inlandet, om alla tusentals lokala utvecklingsgrupper som kämpar för sin hembygd och alla småföretag som startar. Vi är många som hoppas att EU-programmeringen inför perioden 2007-13 ska ge ett bra utfall. Särskilt landsbygdsprogrammet som innehåller rejält med resurser har verkat lovande. Här finns möjlighet till en nyorientering av politiken i riktning mot en integrerad landsbygdspolitik där människor, byar och småföretag sätts i centrum. Men nu ser det illa ut! Vi befarar att merparten av resurserna läggs på traditionella miljöåtgärder inom jordbruket. Det är inte svårt att föreställa sig var i landet de pengarna hamnar - inte lär det bli i norra inlandet i alla fall, med sina numera alltför få jordbruk.

Inte heller tycks det som om inlandet har så mycket att hämta inom den så kallade sammanhållningspolitiken. Infrastrukturen i inlandet verkar inte prioriteras trots att EU-kommissionen lyft fram det i sina riktlinjer. Lika illa ser det ut att vara med alla små men betydelsefulla utvecklingsprojekt i inlandets många byar. Stora rejäla satsningar är det som ska gälla, inget plotter med en massa småprojekt. I stället förutsätts LBU-programmet klara alla landsbygdsprojekt, inklusive de i glesbygden i inlandet. Här bollas inlandet mellan programmen och resultatet riskerar att bli synnerligen magert.

Kan detta verkligen vara statsmakternas avsikt och stämmer det med den europeiska gemenskapens intentioner?

Vi anser att uppemot hälften av LBU-programmets medel ska avsättas till mer allmän landsbygdsutveckling. Rejält med pengar, 25 respektive 10 procent, bör avsättas till axel 3 och Leader. Med de resurser som finns inom programmet behöver varken miljön eller jordbruket därmed missgynnas.

Vi ser det som självklart att inlandet ska uppmärksammas särskilt i sammanhållningspolitiken. Den regionala fonden bör nyttjas för att stödja infrastrukturella satsningar i inlandet, exempelvis Inlandsbanans återöppnande mot Vänern och turistiska satsningar längs Inlandsvägen och E45:an. Både den regionala och den sociala fonden måste kunna användas till att stödja små lokala utvecklingsprojekt i inlandet, där LBU-programmet inte passar eller räcker till.

Vi vill understryka att inlandet inte får komma i kläm mellan dåligt samordnade departement, program och länsorgan. Satsa på inlandet! Se till att resurser finns tillgängliga i olika EU-program den kommande sjuårsperioden!

ULF BJÖRKLUND ULF BJÖRKLUND ÄR KRISTDEMOKRAT FRÅN ORSA. HAN ÄR ORDFÖRANDE I INLANDSKOMMUNERNA EKONOMISK FÖRENING VARS MEDLEMMAR ÄR 22 KOMMUNER FRÅN VÄNERN TILL TRERIKSRÖSET OCH SOM VERKAR FÖR

Mer läsning

Annons