Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingrid har levt ett lyckligt liv

Annons

Hon har ett långt liv som prästfru bakom sig. Sin Glen, prosten, miste hon för ett drygt halvår sedan. Födelsedagar brukar ge anledning att vrida på huvudet litet grann, se tillbaka.

För Ingrid Åkerlund blir det en summering med bara plus i kanten.

Hon är född i Siljansnäs föräldrarna var lärarfolk, "de slog sig loss från enhetskulturen". Far August dog när Ingrid bara var fem år gammal, så mor fick dubbel börda med fostran.

- Mor var så rädd om mig, jag fick inte gå på dans som andra. Jag fick stå i fönstret och titta på när de gav sig i väg.

Unga Ingrid kom också in på lärarbanan, men efter en termin i Hudiksvall och litet längre tid i Västerås blev det giftermål och hon gick in i prästfruns mångskiftande roll. Ingrid Åkerlund hör verkligen till den försvinnande skara, där prästens fru delade ljuvt och mindre ljuvt med makens arbete, för att inte på gammaldags sätt säga kall.

Det är nu Ingrid kommer med sin trosbekännelse av världslig art, att varje dag med Glen var en lycka. På sistone kom de båda in på hemmet Prästskogen i Rättvik, där Ingrid numera bor ensam.

Förändringen att på senhösten flytta från hemmet i Gärdebyn kom hastigt, men makarna upplevde överraskningen att allt gick så bra och var så bra. Ingrid har inte annat än goda och mer än goda ord om sin tillvaro på Prästskogen i dag.

De båda, Glen och Ingrid, hade bara träffats två gånger, när de förlovade sig. Glen hade fått syn på Ingrid i Uppsala- på håll- och intrycket var tydligen så starkt, att han skrev till henne och bad att få bjuda på utflykt till Tällberg.

Det var fyrtio grader kallt den allra första gången de träffades, så kärleken frös till is, berättar hon, men det var inte värre än att när de träffades en andra gång kom en överens om att höra samman. Tredje mötet handlade om förlovning. Då hade Glen också hunnit med att fria hos mor på gammaldags vis. Sjunde januari träffades de för första gången, den tredje juni gifte de sig.

- Den där snabbheten är ju ingenting att rekommendera, men för oss gick det i alla fall bra, noterar Ingrid.

Sågmyra, Leksand och Rättvik blev stationer i prästarbetet med goda kontakter fortfarande med tidigare församlingsbor. Kyrkoherde och prost i Rättvik var Glen, när han gick i pension. En älskad sådan.

Ingrid talar också om att varje dag varit i fest. Eftersom maken inte hade körkort blev hon också chaufför med allt vad det förde med sig i möte med många människor och fest för det mesta.

- Talesättet om att förverkliga sig själv måste betyda, att man möter andra människor. Jag har verkligen fått mitt lystmäte, när det gäller att möta andra och den livslånga upplevelsen förräntar sig nu.

Hemmet har alltid stått öppet, alltid har det funnits något att sätta fram till gästerna "även om bullarna varit torra ibland". Det

fanns inga frysboxar förr.

En som hon kallar pensionerad luffare var daglig gäst och därtill kom givetvis församlingsbor och andra vänner, men också både kungligheter och ministrar. Församlingsarbetet i alla dess former har tagit sitt - men aldrig har hon känt krav - allt ha varit en lek.

Ingrid Åkerlunds julkrubba har länge varit omtalad och det i vida kretsar. Den är så stor, att det rymmer ett halvt rum, den är symbolisk och den är världsomspännande.

Jo, den blev kvar i Gärdebyn, där sonen Anders och hans Inga nu har tagit över ansvaret.

- Jag känner det som om jag inte haft några kriser i livet, noterar Ingrid, kanske har väl också bekymren funnits där. Men. Det som ligger överst i minnenas kappsäck, det är bara lycka.

Om äktenskapet överhuvudtaget säger hon som så, att folk tror att de kan göra om varandra, men det kan dom inte. De skall bara setill att ta vara på sina glädjeämnen.

Ingrid Åkerlund som hade liten familj i barndomen- bara mor och hon - räknar i dag tre söner med makor, barnbarn och barnbarnsbarn, summa 32.

- I min aftonbön tar jag med dem alla och några till. Jag hinner med alla precis innan jag somnar.

Födelsedagen firar hon i Siljansnäs, med samling på barndomens gårdstun i Backbyn. Det blir öppet hus efter gudstjänsttid. Presenter tackar hon nej till, "det är gåva nog att folk kommer". Därutöver finns förstås välkommen möjlighet att ge en gåva till missionen eller Lutherhjälpen.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons