Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Inget går upp mot en PV"

Annons

När tidningen hälsar på, är han som vanligt ute i verkstaden, klädd i overall och med verktyg i näven.

På golvet står det vita skelettet till en PV.

- Den ska vara klar i januari, men det blir omöjligt, säger Knaggen.

Kanske. Kanske inte. Ska någon hinna med det, så är det han med sin envishet.

Som bilbyggare är ÒKnaggen" ett aktat namn i rallykretsar, ända sedan han skruvade i hop en PV till en god vän i Trollhättan.

Men alltsammans började förstås bakom ratten.

- Jag tror jag var sex år när jag började köra bil. Vid elva års ålder hade jag egen traktor.

Preskriberade barndomssynder eller inte, 1964 tog han i alla fall för formens skull körkort.

- Det var en torsdag. På söndagen körde jag mitt första rally och blev trea i B-juniorklassen.

Sedan följde en lång och framgångsrik framfart i rallyskogarna.

Något som ett oräkneligt antal pokaler vittnar om.

- Fast i början var det andra priser. Man kunde få en burk olja eller ett ryskt däck som inte gick att sälja.

Knaggen har klarat sig förvånansvärt bra utan några större fysiska men, trots att han - hittills - skrotat 14 bilar under sitt tävlande.

- Jag minns från sextiotalet att jag kvaddade fyra bilar på lika många rallyn i sträck. Det var till och med så att jag funderade på att avstå från nästa tävling. Men jag bestämde mig ändå för att ställa upp - och vann.

Om det var hans speciella skyddsutrustning som räddade honom från sviter av krascher, får vara osagt. På den tiden var det inte obligatoriskt med hjälm, men de började komma. Knaggen hängde på trenden och använde i början en - gruvhjälm.

I slutet av sextiotalet presterade Knaggen en snygg svit i Nedre Norrlands distriktsserie i klassen tillförlitlighet, som det hette på den tiden. Han vann åren 1967, -68, -69 och -70.

- Året efter lyckades Allansson (Arne) vinna. Men så körde han också alla sex deltävlingarna, till skillnad från mig. Något jag alltid påminner honom om...

Så småningom tog bilbyggandet över. Knaggen hade tävlat klart. Trodde han. Men rallykollegan Arne Allansson ville annat. Han lyckades övertala Knaggen att bygga om en gammal PV till en rallybil.

För övrigt andra gången som Allanssons övertalningsförmåga bet.

När Knaggen 1994 fick sjukpension på grund av sina krånglande axlar, trodde han att det var färdigkört. Men det trodde inte Allansson.

Året därpå hade han fått ut Knaggen på tävlingsbanan igen.

Med Allansson som kartläsare ställde Knaggen upp i Rallyklassikern. År 2001 blev det seger i cupen med PV:n, favoritmärket.

- Någon gång tidigare provade jag några månader att i stället köra Amazon, men den fungerade dåligt. Framvagnen gick sönder stup i ett och kostade hela tiden pengar, till skillnad från PV-bilarna. Jag minns ett år, då jag på en PV la ut sex kronor på en vattenslang. Det var allt.

Frånsett axlarna är det en tämligen vital 60-åring som står i verkstaden och berättar. Ändå har han haft diabetes sedan barndomen.

- Jag tar mitt insulin och så tänker jag inte mer på det. Till exempel kan en halv tårta slinka ner utan bekymmer.

Däremot uppstod andra bekymmer hösten 2001. Det danska företag som levererade hans insulin hade slutat med tillverkningen. I stället fick han en annan medicin.

- Jag ringde danskarna och skällde. Det nya insulinet var så mycket sämre att jag inte ens orkade gå ut i garaget.

Lagen säger att om ett företag upphör med en medicin, måste det finnas en annan som är lika bra eller bättre. Oavsett om det är bara en enda person i världen som använder medicinen.

Med stöd av lagen kopplade Knaggen i en advokat. Hur det slutade, eller om det fortfarande pågår en process, vet han inte.

- För mig löste det sig tack vare tjejerna på apoteket i Ludvika. De letade fram ett engelskt insulin som ersättning och det fungerar hur bra som helst.

Knaggen återgår till jobbet med det som ska bli en PV i toppskick för rally. Och lika bra det. För kring 60-årsdagen lär det inte bli mycket gjort i verkstaden.

- Lördagen innan (den 10/12) har jag på telefon fått order att gå in klockan tre från verkstaden och tvätta händerna. Lördagen efter ska jag vara beredd på att hämtas enligt ett brev jag fått. Vad som händer de här lördagarna har jag ingen aning om, men jag misstänker att det blir drygt. Det enda jag vet bestämt är att släktingarna kommer den dag jag fyller.

Innan vi skiljs återstår en given fråga. Var kommer smeknamnet Knaggen i från?

- Det var Gök-Arne (!) här i byn som gav mig det när jag var liten grabb. Volvohandlaren Norling på Halvars hade en hustomte som kallades Knaggen. När han dog, fick jag genom Gök-Arne ärva namnet, berättar Karl-Gustaf Backström. Alias Knaggen.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons