Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen sommar utan Esther

Annons

Ingen kommer att sakna henne. Skönt, egentligen riktigt skönt!!! Försäkrade han som lyssnat in och noterat min stora saknad.

Efter Esther.

Jag begriper inte vart hon tagit vägen, jag har mejlat, telefonerat, förhört mig här och var. Om någon möjligen sett Esther.

Min trogna följeslagare, sommar efter sommar. Ja faktiskt i flera decennier...

Men ingen närstående rör en min.

Här kan ett vedervärdigt och ledsamt brott vara begånget. Undras om man ska kalla in familjens blivande jurist i Göteborg...

Esther fanns på höstkanten. Jag vet alldeles bestämt. Vi tog avsked av varandra när träden stod kala och kvistarna mörknat.

Jag höll i henne och kramade varsamt, så varsamt som man tar i en skör gamling som sett livets bästa dagar.

Sommaren står i blom, Runns vatten börjar värmas, båtlivet rusar iväg så att skummet yr.

Och här står jag, spritt språngande naken utan Esther.

Det finns ingen som hon. Vänligt kroppsnära, mjuk, följsamt fladdrig

Ett är säkert, det blir ingen riktig sommar utan Esther.

- Hade du trott att hon skulle leva i all oändlighet? Nej du, det är nog ingen som saknar henne...Hon är ett ledsamt exemplar, ett minne av gången tid, skrynklig, rynkig, full med skavanker...

Den som ogillar en rapp och rask tunga får slå till dövörat.

Ledsamt exemplar, skrynklig, rynkig? Vet hut!

Varför skulle de begripa? Esther är ingen vanlig Esther. Det var hon som en vår formade mig till sommarens kvinna. Hon höll mig i ett elastiskt grepp.

Hon tillät mig kokettera som en skön badnymf.

Vi satt och låg på flera stränder, med eller utan ungar, på filtar, i solstolar men sällan i kallt badvatten. Esther var också en badkruka.

Den som vuxit upp i mellersta norrlands inland och fjälltrakter, vet...

Man plaskade inte i älvars isvatten förrän långt in i augusti. Badkrukenojjan sitter i.

Esther och jag dyrkade solen, vi lät några axelband falla, lade oss på mage för att bevara dygd.

Hon kom in i mitt liv den sommaren modet gick i lila. Ljust, mörkt mellanlila.

Vi reste till franska Collioure, frotterade oss med lila handdukar, promenerade under palmer i lila volangkjolar och satt på barer där det serverades lila drinkar.

Hon var följsam, ordentligt vänfast och kunde variera sig allt efter väder och vind.

En eftermiddag när solen dalade bakom havets rand lyckades hon smita undan.

Fransoser, spanjorer, tyskar, engelsmän hjälpte oss att leta...

Och som ett under av alla under hittade vi Esther hängandes under ett främmande parasoll. Tillhörande en charmig fransos...

Som log och blinkade när han sträckte ut sin hand och enleverade fräckt, försvunna Esther.

Som alla förstår blir det ingen riktig sommar utan en så trofast vän som Esther, döpt efter simmardrottningen, med efternamnet Williams.

Min gamla baddräkt må vara avskydd och oönskad, men vi har följts åt i decennier.

Esther är slappt skön och har, som sin bärarinna, förlorat viss elasticitet.

Det ligger fem snygga baddräkter i en byrålåda, men ingen så skön som lilaprickiga Esther...

GITTAN KNIFSTRÖM NORDEN

Mer läsning

Annons