Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen rädder för jägarnas vargar här

Annons

Under medeltiden härskade vidskepligheten. Tillvaron utanför människans boningar var hotande. Ve den individ som hade en avvikande mening. För denne väntade bränning på bålet, fängelsehålan eller ett liv som fredlös. Skogarna upplevdes som hotande och farliga. Och farligast var vargen.

Denna vidskeplighet grundad på okunskap och rena fördomar levde kvar i vårt land till början av 1900-talet.

I dag är vidskepligheten utrotad tack och lov. Men den tycks leva kvar i isolerade reservat i form av en maktgalen jägarmaffia i de svarta Orsa- och Rättvikskogarna. De sprider en vämjelig och högröstad kampanj mot vargarna i Dalarna. Sålunda sprids gång på gång rykten att Orsa Grönklitt smygsätter ut vargar på nätterna. Vilket trams! Men hövdingen gör inget för att få slut på dessa rykten. I stället spär man på människors rädsla för vargen, genom att spå att vargen dödar och äter upp det mesta som kommer i hans väg. Jakthundar, gummor och barn, ja alla är vi snart hotade av vargen. Hur kommer det sig att det bara är jägarnas hundar som blir dödade av varg och björn och inte sällskapshundar? Varför blir aldrig vi ickejagande skogsägare angripna av björn och varg, medan ni jägare tycks leva i stor fara så fort ni går ur bilen?

Är det inte så att det är jägarnas egoistiska självhävdelsebehov att få döda och deras rädsla att behöva dela med sig av älgarna som styr deras patetiska manipulerande för att få utplåna vargstammen i Dalarna?

Varför skall samhället överhuvudtaget ta hänsyn och ersätta era jakthundar som dödas av varg och björn? Ingen har bett jägarna att provocera varg och björn.

Vi som är skogsägare och ickejägare har i alla fall inte bett om jägarnas assistans. Jag sköter 100 hektar skog mönstergillt, men är hjärtligt less på att ett gäng jägare ska diktera reglerna för vad som skall ske med viltet på mina marker. Någon ersättning för att de jagar på min mark får jag inte: snåriga regler gjorda av jägare för jägare sätter effektivt stopp om jag vill arrendera ut min mark för älgjakt. Är detta demokratiskt?

När får vi icke-jägare komma till tals i storvilt-frågorna? Vad säger landshövdingen Inger Dahlberg?

Min rågranne jagar inte, men torde vara med sina 1 950 hektar vara länets störste private skogsägare. Vad har han för inflytande över viltet på sina marker, utspridda över hela Orsa skogar? Inget alls. Om inte vissa jägare tänker om i sitt potenta varg- och björnhat och börjar ta hänsyn till allas åsikter, kommer vi icke-jagande markägare gå samman och upphäva jakträtten på våra marker. Hur skulle det smaka?

RÖDLUVAN

Mer läsning

Annons