Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen lyssnar på de äldre!

Annons

Missnöjet bland mer än 2,1 miljoner pensionärer är i mångt och mycket långt allvarligare än den diskriminering av invandrare som ofta diskuteras med sådan hetta.

Ingen kommer att tala å de äldres vägnar om de inte (som jag nu gör) själva tar till orda. De stora pensionärsorganisationerna (exempelvis PRO, SPF och SPRF) gör ett utomordentligt gott arbete när det gäller att skapa en rikare fritid för pensionärerna. Fyra gånger om året har de fått löfte om att möta maktens representanter och lägga fram sina synpunkter på hur de äldre ska behandlas.

Problemet är att sedan politikerna väl lyssnat kan de lugnt fatta vilka beslut som helst. Vi pensionärer saknar nämligen tillträde till de beslutande församlingarna. Vi får tala om vad vi tycker. Men inte vara med och fatta några beslut.

Enligt en färsk statlig utredning måste de äldre stimuleras att stanna kvar längre i arbetslivet ända upp till 79 års ålder. Annars kollapsar samhället. Det rimmar dåligt med att de äldre inte skall anses kapabla att vara med och fatta beslut i politiska församlingar efter 65 års ålder. Arbeta ska vi men sedan ska vi vara tysta.

De sju etablerade partierna anser att "det måste anses spela mindre roll om de äldre får sitta med i de beslutande församlingarna. Det viktiga är att deras intressen tas till vara". På precis samma sätt diskuterade man för några årtionden sedan om kvinnorna. De gjorde revolt och krävde att själva få vara med och fatta de beslut som rör dem själva - men också hela samhället. De lyckades!

Nu kliver de yngre fram och kräver att även få vara med. Två partier (v och mp) kräver att rösträttsåldern sänks till 16 år. De blir valbara - medan 65+ motas bort.

På SSU-kongressen i Sundsvall häromsistens krävde ordföranden Mikael Damberg att hälften av kandidaterna skulle vara under 40 år! För många äldre var med i partiet. Han kallade det "senilitetsprincipen". Statsministern hakade på och talade om "föryngringsprincipen".

I Stockholms län är nu 8 av de 15 kandidaterna på valbar plats på riksdagslistan under 40 år. Bara en kandidat över 60 - och han är 61!

De politiska partierna vill inte längre ha de äldre bland de beslutande. De är förbrukade. Ingen frågar i dag efter den kompetens, kunnande och erfarenhet insamlade under ett långt och verksamt liv.

Ingen snuddar ens vid tanken att de äldre kan ge balans och allsidighet vid bedömningen av viktiga samhällsfrågor. De betraktas bara som en börda och en belastning för samhället.

Riksdagsmän i 25-30-årsåldern anses i dag kunniga, erfarna och mogna nog att fatta beslut om pensioner, långvård, smärtlindring och andra livsviktiga frågor för 2,1 miljoner pensionärer. Men det förtroendet kan vi i dagens Sverige inte ge till 65-75-åringar.

Jerzy Einhorn, under 25 år chef för Radiumhemmet, skrev följande i sina memoarer: "Vi är världsbäst på att ta till vara kvinnornas erfarenheter och kunskaper - och det är mycket bra. Vi är också världsbäst på att ta till vara idéer som de unga kan bidra med - och det är också bra. Men samtidigt är vi världsbäst på att diskriminera äldre - och det är verkligen inte bra. Det är förnedrande och kränkande för de äldre och oklokt för Sverige. Äldre är de enda personer som har perspektiv på livets alla skeden - hur det är att vara barn, bli vuxen, åldras och bli pensionär. De erfarenheterna tas till vara av världens alla parlament. Men de svenska riksdagspartierna anser sig inte behöva äldre och mogna".

Och Einhorn sammanfattar: "Det är lika angeläget med en rimlig representation av äldre i riksdag, landsting och kommuner som med en rimlig representation av kvinnor och av unga".

ERIC AF WETTERSTEDT

Mer läsning

Annons