Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen fågeldöd i Islingby

Annons

Ragnar Pettersson lägger i en insändare ansvaret på länsstyrelsen för att, som han skriver, "tusentals fåglar dör på Islingbyholen". Orsaken till detta sägs vara att "industrin (SSAB) släpper ut dioxiner utan att något görs". Länsstyrelsen anser att dessa påståenden inte stämmer med verkligheten.

Mellan åren 1986 och 2001 genomfördes häckningskontroller på svartvit flugsnappare på flera platser i Borlänge kommun. Häckningarna på Islingbyholen var av speciellt intresse eftersom dödligheten bland fågelungarna där då var som högst.

De döda fågelungarna analyserades på miljögifter vid flera tillfällen, men någon direkt orsak till deras död kunde inte hittas.

1999-2001 genomförde SSAB ytterligare undersökningar, luftmätningar gjordes, speciellt inriktade på klororganiska föreningar. Varken analyserna av fågelungarna eller luftmätningarna kunde ge svar på orsakerna till den fågeldöd, som för övrigt numera inte anses vara större på Islingbyholen än på andra håll. Därför beslutade länsstyrelsen att undersökningarna skulle avbrytas.

Tyvärr kan man hitta spår av miljögifter i stort sett i alla levande varelser på jorden. I Borlänge, liksom i andra delar av världen, innehåller fåglarna spår av "dioxiner". Halterna av dessa ämnen i Borlängefåglarna ligger dock helt inom den variation som redovisas från andra platser i landet. Och orsakar inte någon massdöd av fåglar.

I juni 2005 beslutade miljödomstolen vilka villkor som ska gälla för SSAB:s färgbeläggningslinje. Villkoren skrevs utifrån de bedömningar som görs enligt miljöbalken. Hade utsläppen från anläggningen medfört massdöd bland fåglar skulle utsläppen omedelbart ha förbjudits.

Det är märkligt att ingen annan än Ragnar Pettersson anser att det skulle vara en massdöd bland fåglarna på Islingbyholen.

STIG-ÅKE SVENSON MILJÖVÅRDSDIREKTÖR VID LÄNSSTYRELSEN ALF TURESSON MILJÖSAKKUNNIG VID LÄNSSTYRELSEN

Mer läsning

Annons