Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga kulor alls är bästa lösningen

Annons

Hörde för en tid sedan på radions nyheter ett inslag om jakt. En representant för Jägareförbundet klagade över stålkulornas dåliga kvalitet, jämfört med de av miljöskäl ratade blykulorna.

Stålkulorna sades inte döda lika effektivt och man vill istället få återgå till blykulorna, trots deras negativa påverkan av grönskan.

Kruxet torde alltså ligga i att man vill vara skonsam mot djuren, samtidigt som man inte vill förorena naturen. En nästan olöslig ekvation.

Men så är det ju inte. Det är faktiskt väldigt enkelt: Avstå från nöjesjakt helt och hållet! Då slipper djuren bli attackerade av dåligt dödande ammunition, samtidigt som skogen besparas blykulornas gifter. Tänk så enkelt.

Om jägaren avstod från denna destruktiva nöjesjakt skulle han få både tid och pengar över till annat. Förslagsvis till att med en psykolog och gå till botten med varför jägaren måste döda för att få njutning. För mig ter det sig mycket sjukt och det gör mig ibland rädd att leva ibland människor som härbärgerar sådana drifter.

Kanske skulle nämnda psykolog förmå jägaren att se det stora i det lilla; det unika i varje varelses liv. Att inse att ingen är född att agera måltavla, att få sitt inre söndertrasat av någon för "nöjes" skull.

Kanske skulle dessa insikter förmå jägaren att inse att med makt kommer ansvar. Den stores ansvar att ta hand om den lille, inte överlägga om huruvida man ska sätta en stål- eller en blykula i honom.

LE

Mer läsning

Annons