Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ing-Britt blev isolerad i sitt hem

Annons

I fredags kväll knackade det på dörren till Ing-Britt Danielssons hus.

- Man talade om för mig att jag skulle köra ner min bil till en parkeringsplats. Sedan skulle vägen hem till mig spärras av. Det fanns stor risk att vägen skulle rasa.

- Det är klart att man blev lite chockad. Det var en olustig känsla, säger Ing-Britt.

Hon hade alldeles innan kört vägen sedan hon varit i Svärdsjö och handlat.

Hon var den sista som körde vägen innan den spärrades av för all trafik.

- Jag vet inte om jag kan säga att jag blev rädd. Men lite orolig blev jag, menar Ing-Britt, som bott i byn sedan hon var sju år gammal.

- Jag tror nog att jag är den som varit lugnast. Vänner och bekanta har ringt hela helgen och erbjudit mig att få komma till dem och bo. Du kan inte vara kvar där uppe ensam säger de.

- Men jag ville ju vara kvar hemma. Jag litar på att överheten tar de rätta besluten och reder ut detta på bästa sätt, säger hon.

Ing-Britts pappa var med om ett ras i Vintjärnsgruvan. Och det finns dokumenterat ett stort ras i byns gruva i början av 1900-talet.

- Vi som bor här har lärt oss att leva med det som blev kvar av gruvan. Vi vet att det finns gångar under oss. Och vi vet att det kan rasa, säger hon.

Ing-Britt tog sig i går eftermiddag ner till avspärrningsplatsen.

Hon hade stavar i händerna för att kunna gå säkrare.

Hon och ett tiotal andra, både bofasta och sommarboende, var isolerade. De kunde inte nå sina hus med bil längre.

Förr hade Ing-Britt getter. Hon hade dem betande runt gruvans övre del.

- Jag slutade med getterna 1997. Kanske köper jag några igen, säger hon - trots allt lugn i en avfolkningsby som skakats av kris några dagar.

PER MALMBERG

Mer läsning

Annons