Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inför progressiv kommunalskatt

Annons

Orättvisan och klyftorna i samhället medborgare emellan är väldokumenterade.

Den offentliga ekonomins kris är av bland annat den anledningen ett ständigt diskussion - och trätoämne i den politiska debatten.

Jag ser i dag en utveckling där vårt välfärdsbygge som vi har vant oss vid och de system som garanterar allas grundtrygghet, snart är ett minne från en svunnen fördelningspolitisk framgångsera.

Att som i dagsläget spara i stat, landsting och kommuner via osthyvelprincipen och genom små justeringar är en taktik som nu går mot vägs ände. Nu gäller det att få folk i arbete, att åter fördela resurserna rättvist och se till att vårt skattesystem fungerar fördelningspolitiskt igen.

Ett procentuellt stigande kommunalt skatteuttag beroende av inkomst, en så kallad progressiv skatt, är, enligt mitt förmenande, ett kommunalt skattesystem som är nödvändigt, rättvist, lättbegripligt och dessutom matchar systemet de procentpåslag som gäller inom arbetsmarknadens lönesättningar.

Att sänka kommunalskatten för alla de som hankar sig fram med de lägsta inkomsterna är nödvändigt ur en mängd aspekter.

Några kronors skattehöjning för kommunens välbeställda för att stärka kvaliteten inom bland annat skolan och omsorgen är ur ett vänsterperspektiv en lika rimlig åtgärd. Devisen, "från var och en efter förmåga till var och en efter behov" får då ett tydligt och lättbegripligt innehåll oss kommunmedborgare emellan.

Progressiviteten när det gäller den statliga skatten är ryckig och svårbegriplig med marginalskatteskikt, brytpunkter, med mera och bör även den reformeras så att den blir ett verkligt redskap i fördelningspolitiken.

1991 års skattereform minskade progressiviteten och det innebar stora fördelar för höginkomsttagarna och när reformen även visade sig vara underfinansierad så var/är "katastrofen" för den offentliga ekonomin ett faktum.

Till det misslyckandet kan läggas hisnande arbetslöshetssiffror och ett statligt utgiftstak. Den politiska och ekonomiska makteliten har med andra ord målat in arbetarklassen/ underklassen i ett hörn och försöker nu smita ut bakvägen med ytterliggare utförsäljningar, avregleringar och privatiseringar av offentlig verksamhet.

Den taktiken och de lösningarna oavsett hur de presenteras och av vilka, späder bara på orättvisorna i ett redan segregerat Sverige.

Eftersom jag är övertygad om att rättvisan, respekten och solidariteten människor emellan är nyckeln till ett fungerande samhälle ser jag ingen dramatik i mina ovanstående förslag till förändringar.

Med andra ord, jag tror att alla tjänar på ett rättvisare Sverige.

Frågan är om det i dag finns någon politisk vilja att på allvar fördela resurserna så att medborgarnas behov blir tillgodosedda, oavsett inkomst eller social tillhörighet.

Leif Lindström (v)

Mer läsning

Annons