Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Individuella programmet - vad händer?

Annons

I Almedalen förde folkpartiets Lars Leijonborg fram rapporten "Att ställa höga krav i skolan" och talade för skriftliga omdömen från årskurs ett samt nationellt prov redan i årskurs tre. Betyg från sju års ålder; krav på flytande läsförmåga vid tio. Resurser ska också föras från det individuella programmet på gymnasiet ner till grundskolan, för att elever ska kunna få mer stöd och inhämta de kunskaper gymnasieskolan förutsätter.

Och vad händer då med det individuella programmet, som de senaste åren våldsamt växt i omfång och har stort behov av ökande resurser? Det måste fråntas pengar (resurser är i dagsläget lika med pengar) - för att grundskoleelever ska nå målen för "godkänd" i svenska, matematik och engelska, inte sant?

Från regeringspartiet har man antytt, att individuella programmet i sin nuvarande form kommer att försvinna, och eleverna tas in i vanliga gymnasieklasser, där de kan få tillgång till stödundervisning. Problemet ska alltså tacklas när eleverna gått ut grundskolan.

Man hänvisar också till satsningen med Värnerssonpengar, som enbart ska användas för att anställa pedagogisk personal såväl i grundskola som i gymnasium.

Moderaten Rolf Gunnarsson deklarerar, att "skolan måste garantera att ingen enda elev lämnas åt sitt öde." Ödet är av sammanhanget att döma dels att tillhöra de 10 000 elever i grundskolan som inte får gymnasiebehörighet - dels att tillhöra de 100 000 barn som är mobbade i skolan. "Det här är problem som måste tas fram och resurser måste till."

Men var finns resurserna? Vilken kommun kan tänka sig följa Lärarförbundets uppmaning om 10 000 kronor mer per elev?

Hur ska skolan utan ökade kommunala satsningar garantera, att ingen enda elev lämnas åt sitt öde?

Falu kommuns budget lämnar ingen möjlighet. Bristen på anslag gjorde i maj, att till och med akuta reparationer på bland annat skolan i Grycksbo desperat sköts upp, ända tills en föräldraopinion drev fram löften om åtgärder.

Ett stort antal skolor står i kö med berättigade krav på sanering av utrymmen, ombyggnationer etcetera.

Bristen på anslag gör också, att åtminstone elever på traditionella KomVux upplever, att de lämnats åt sitt öde.

Bristen berör också det Rolf Gunnarsson förmodligen tänker på när han myntar uttrycket: "Skolan måste garantera". Det är inte bara lokalen - skolan eller undervisningsformen - skolan som "måste garantera att ingen enda elev lämnas åt sitt öde". Det är skolan - de anställda, det vill säga bland annat rektorer och lärare.

Vi vet, att på rektorssidan rådde under hela 2001 och våren 2002 stor oro med många sjukskrivningar och avhopp.

Skolverket varslar om akut lärarbrist. 70 000 nyutbildade lärare måste rekryteras till år 2005. Behovet är alltså dubbelt så stort som tillgången.

Samtidigt väljer studenter inte i märkbart större grad att utbilda sig till lärare, och många lämnar dessutom skolan efter ett eller två år. "Det finns också signaler, säger undervisningsråd vid Skolverket, om att en oroväckande stor andel lärare inte mår bra på jobbet."

För några anställda har skolan inneburit svåra fysiska problem, när man tvingas arbeta i lokaler där exsem, irritationer, huvudvärk etcetera orsakas av bristande ventilation, mögelskador eller rena byggnadsmissar.

För än fler anställda är det snarast den psykosociala arbetsmiljön som sliter ner dem. Förändrade arbetsvillkor i form av mindre klasser, mentorer för nyutbildade lärare, fler specialpedagoger och positiva lönesatsningar tillhör visionen. Verkligheten bjuder på sparkrav, sparkrav, sparkrav. Kommunen har inte råd.

När Falu Kuriren bjuder på rubriken: Lugnet ska bli bättre - pengar inget problem, då gäller det inte gymnasieskolan utan fritidsanläggningen, ett icke-lagstadgat kommunalt åtagande till skillnad från skolan.

Här ska byggas ny infart, ett Idrottens hus, en evenemangshall, ett äventyrsbad - och flera snowboardbackar, liftar, säkert också många nya projekt invid de kanske en gång om året utnyttjade skidbackarna.

ANNIKA ÖYEN

Mer läsning

Annons