Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Imponerades av Borlänge

Annons

Roma Sarkar, Ghita Biswas och Sandhya Datta har alla handikappade barn som går eller gått i en skola som heter Reech i Calcutta.

Att vara förälder till ett handikappat eller utvecklingsstört barn är ungefär likadant var man än bor i världen.

- Vi kände genast en släktskap med de svenska mammorna, berättar Roma Sarkar som är de indiska kvinnornas taleskvinna.

- Och när Sandhya träffade Bibbis son Jonas började tårarna strömma på kinderna. Han är så lik hennes egen son som också har Downs syndrom, fortsätter hon.

Men för handikappade eller utvecklingsstörda över 18 år finns ingen verksamhet alls i Calcutta, varken dagcenterverksamhet eller gruppboenden.

Några statliga stöd existerar heller inte.

- Men nu har projektet köpt ett hus där vi planerar att starta någon sådan verksamhet, berättar Roma Sarkar.

Och det är därför de besökt Sverige. De har varit några dagar i Göteborg, några i Borlänge och åker nu vidare till Järna utanför Stockholm.

Att de hamnade i Borlänge beror på Carin Fremling, som har en handikappad son, adopterad från Sri Lanka.

Hon har varit engagerad i handikapporganisationernas biståndsorgan (SHIA) som haft biståndsprojekt i Calcutta via FUB.

- När jag träffade grundaren till Reech sa jag att jag tyckte det skulle vara kul om det kunde komma några mammor på besök och inte bara höjdare, berättar hon.

Carin Fremling har varit indiskornas guide och värd under dagarna i Borlänge.

De tre indiska kvinnorna är mycket imponerade av de svenska dagcentren och gruppboendena.

Även om det hänt mycket i Indien under de senaste tio åren är det långt till den svenska standarden.

- Vi kunde inte föreställa oss hur bra ni har det med all utrustning och personal. Och tänk att alla har eget rum och egen toalett. Det är sådant som vi aldrig kommer att komma i närheten av, men man måste ju börjar någonstans, säger Roma Sarkar.

Finns det något som är bättre för handikappade i Indien?

- Jag tror att föräldrarna är starkare för att de inte har något samhälle att förlita sig på. Dessutom är ju familjenätverken mycket starka och det kan man som förälder ha hjälp av, säger Roma Sarkar.

Det svenska landskapet imponerade också stort på indiskorna liksom våra potatisskalare och skohorn med långt skaft. Det skulle de köpa med sig hem till Indien.

- Men tro inte att vi inte har några potatisskalare, för det har vi, men det var en sort här som Sandhya tycker verkade bättre.

KARIN DIFFNER

Mer läsning

Annons