Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Illa kluvet vänsterparti

Annons

Vänsterretoriken handlade i hög grad om vilka socialistiska villkor som ska ställas på regeringen Persson för att före detta kommunistpartiet ska ge sitt parlamentariska stöd eller rentav ingå i en koalitionsregering.

Debatten utgörs i hög grad av retorik för inre bruk och egen uppbyggelse.

Dels har Göran Persson otvetydigt deklarerat att han inte ämnar ta in det EU- och EMU-fientliga vänsterpartiet i sin regering.

Dels är det allom känt att vänsterpartiet hittills aldrig vågat vräka en socialdemokratisk regering utan alltid snällt ger sitt villkorslösa parlamentariska stöd, när det väl kommer till kritan.

Kretsen kring Schyman är naturligtvis väl medveten om detta och är i själva verket inställd på avsevärda vänsterpartistiska eftergifter för äran att ingå i en regelrätt regeringskoalition med socialdemokraterna.

En intressant fråga är om vänsterpartiet verkligen skulle tåla ett sådant arrangemang utan svåra inre plågor och utbrytningar. Kongressens vilda vänsterretorik föranleder onekeligen vissa farhågor - nej förhoppningar - därvidlag.

Saken har emellertid en partitaktisk sida också. Genom att ivrigt ventilera allsköns vänsterpopulistiska krav på den medialt välbevakade kongressen, gör sig vänsterpartiet mer tilltalande för många röda s-väljare, som finner Göran Perssons realpolitik på tok för "borgerlig".

Opinionsutvecklingen sker emellertid för närvarande till Göran Perssons fördel på vänsterpartiets bekostnad.

Detta väcker vissa förhoppningar om ett så starkt framtida stöd för regeringens realpolitik att socialdemokratin kan göra sig kvitt vänsterberoendet och ärligen söka stöd hos borgerliga partier, som har en stark samsyn med regeringen i EU- och EMU-problematiken. I denna eventuella framtidsstund kan socialdemokratin såväl retoriskt som sakpolitiskt liera sig med förslagsvis ett radikalt mittenparti som folkpartiet och lämna Gudrun Schyman och hennes besvärliga vänsterparti åt dess öde. Tyvärr förefaller den stunden fortfarande avlägsen.

Åter till den nyss avslutade vänsterkongressen i Västerås, där Gudrun Schyman haft vissa problem att hjälpligt tillfredsställa sin egen vilda partivänster utan att samtidigt göra sig alltför mycket ovän med Göran Persson. Osökt faller oss några ord av 1800-talspublicisten Henrik Bernhard Palmaer (liberala Östgöta Correspondentens grundare) i minnet:

"I min bardom hörde jag politiken omtalas såsom konsten att så ställa sig in hos hin onde att man ej stötte sig med Vår Herre."

Även ordningsföljden mellan respektive potentater syns oss korrekt i det nu aktuella sammanhanget.

Mer läsning

Annons