Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Idrotten har gett glädje?

Annons

- Idrott är fostrande, det tror jag stämmer bra. De som är med i föreningslivet har nog lite lättare att smälta in i samhället, anser Ingvar Byberg, vars idrottsintresse, med betoning på fotboll, fortfarande är lika stort, som då han började spela fotboll i Islingbys pojklag.

Ingvar Byberg växte upp på Domnarvssidan, i en genuin Borlängemiljö.

Efter folkskolan fortsatte Ingvar i Domnarvets industriskola och blev efter utbildningen där anställd i Domnarvets järnverk.

Han började arbeta på modellverkstaden, men då Ingvar 1989 kunde dra sig tillbaka som en 58 år ung pensionär, var det efter många års arbete på Domnarvets laboratorium.

Både före och efter den yrkesverksamma delen av Ingvars liv, var det otaliga timmar som ägnades åt idrott.

Efter tre år i Islingbys pojklag, flyttade Ingvar till IK Brage och var med i det lag som 1948 blev svenska juniormästare, då hette det fortfarande riksmästare.

Ingvar spelade back och blev uppmärksammad, inte bara som duktig spelare, utan även som landets minsta back. Han var nämligen 165 hög och vägde 65 kilo.

Både då, och när han i dag visar tidningsurklippet, ser Ingvar sin utnämning till landets minsta back som en rolig grej.

För sina insatser på fotbollsplan fick Ingvar bland annat guldmedalj för spelade matcher.

- Gränsen för att få medaljen gick vid 300 spelade matcher, jag hade 335 eller om det var 340 matcher, berättar Ingvar.

Vintertid var det bandy Ingvar spelade. Det gjorde han under 15 år för Borlänge Bandyklubb, dagens Borlänge-Stora Tuna.

Träningsförhållanden och andra villkor för gårdagens bandyspelare var helt andra än dem dagens utövare av sporten betraktar som något självklart.

- Vi hade så dåliga förhållanden att många har svårt att föreställa sig hur det var den gången. Det var ett ständigt flyttande mellan olika planer med dålig belysning. Träna fick vi ofta göra på Stadshusplan tillsammans med allmänheten och jag cyklade till träningen, berättar Ingvar.

Efter den egna aktiva tiden som fotbollsspelare, under den ljusare delen av året, och bandyspelare vintertid, fortsatte Ingvar som domare och var förbundsdomare i både fotboll och bandy.

Ingvar höll sig i god form med bland annat löpträning och deltagande i arrangemang som Tuna-marschen, Öppet spår i Vasaloppet och Borlänge joggar jorden runt.

I dag får Ingvar ta det betydligt lugnare då det gäller träning och motion, detta efter en höftledsoperation för några år sedan.

Han har slutat som domare, men har kontakt med andra pensionerade fotbollsdomare i Borlänge fotbolldomarklubb, som bildades 1968. En gång i månaden brukar klubben samlas för att äta tillsammans och givetvis prata fotboll.

- Det brukar vara 15 till 20 som är med på de här träffarna, säger Ingvar.

Hustrun Birgit har själv aldrig varit aktiv idrottsutövare, men följde ofta med på tävlingar under Ingvars många år som spelare och domare.

- Jag har sett de flesta idrottsplatser i Dalarna och har nog sett fler matcher än vad Ingvar gjort, säger Birgit Byberg.

Det stora gemensamma intresset har annars varit resor, Birgit och Ingvar har rest en hel del, bland annat i sydeuropa, USA och Australien.

I september åker de på sin nästa resa.

Målet för den är Grekland och några av landets vackra öar.

Om det funnits tid för annat än familj, idrott och resor, så har det i så fall varit sång och musik för Ingvars del.

Musikaliskt påbrå har Ingvar från pappan Erik vars instrument var fiol.

Pappan spelade på biofgrafer, det handlade då ofta om stumfilm, restauranger och olika fester.

SVEN-ERIK OLSSON

Mer läsning

Annons