Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I väntan på framtidstro

Annons

Jag färdas genom djupa, mörka finnskogar och svarta vatten i Västerbergslagen och spöklika, övergivna gruvtorn på höjderna i Grängesberg, som minner om en svunnen guldålder, och röda, välmående bondebostäder med vita knutar i söder och bördiga åkrar och putsade traktorer och jag hör klagande fågelskrik där Dalälven gör en tvär gir och rinner ut ur Dalarna.

Jag går på den vassa slaggen i Faluns gruvområde med bara fötter och känner mig som en fakir och följer den ena älvfåran västerut och ser forsarna som ilsket går en boxningsmatch och längre norrut, där älven bromsar upp och blir lugn och saktmodig, fiskades förr stora, feta flodkräftor, som nu pesten tagit.

Jag kommer till Älvdalen och rundar nordligaste rondellen och här har Larsson sin klädaffär i utkanten och jag kör gamla vägen norrut och förundras över den enorma utsikten över älven från östsidan - och sen byter skogen skepnad: träden blir knotigare, smalare och kortare och jorden mindre bördig.

I Särna, porten till fjällen står det på en banderoll högt ovanför vägen när man rullar in i samhället, har man satt upp blågula flaggor längs riksvägen för att lätta upp stämningen, men skolan har bekymmer med sviktande elevunderlag.

Och i Idre står nu striden om man ska bygga skidliftar på Städjans sluttningar och göra intrång på ett gammalt naturskyddat område.

Just Idrefjälls utbyggnad är kanske den mest centrala frågan i totalbilden om Dalarnas framtid.

Det handlar om ett miljardbygge, som enligt planerna ska ge hela denna norra del - som drabbats hårt av utflyttning - chansen att överleva.

Kärnfrågan är:

Kan man ta till vilka metoder som helst för att få framtidstro?

Städjanprojektet Tre toppar är ett tufft sätt att nå överlevnad. Betydligt mildare är planen att ringa hit 24 000 människor.

Borlänges president Peter Hultqvist - ja, kungen av Dalarna får man väl säga - och ett antal andra ska locka hit nya medborgare genom att ringa och erbjuda jobb och bostad.

När jag först hörde talas om detta trodde jag det var ett skämt. Av alla rekryteringsförslag dessa människor i Region Dalarna jobbat med kom man fram med detta: sitta vid en telefon med 24 000 namn på en lista, ringa var och en och bocka av.

Jag måste erkänna att jag skrattade för mig själv.

Fast jag känner ju till Hultqvists kapacitet...så omöjligt är det inte att han och hans polare kommer att lyckas.

Ett ännu mildare sätt att hitta positiva ideer är projektet Framsyn Dalarna, som startar i höst. Förre landstingsrådet Christer Wahlbäck, märkt av sin sjukdom men ändå vid gott mod, och Karin Perers, fullmäktigeordförande i Avesta, kom med iden: åk runt till 100 platser i Dalarna, diskutera, ät tårta, se lite skådespel - och vips kan frön sättas som sen kan blomma i trädgårdslandet Dalarna.

Länets överlevnad diskuteras nu - alltifrån slutna sammanträdesrum i kommunalhus till fikarummet på Scania i Falun.

Ska vi lyckas undvika att bli en fäbodvall ska Salaproppen byggas bort, flyget bestå, bygga Tre toppar, ringa hit 24 000 nya invånare - och helst 25 konkreta åtgärder ytterligare.

Så vad väntar vi på?

Ja, vad?

Mer läsning

Annons