Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I jorden väntar berättelsen om gångna liv

Annons

Svartviks-Jan var den sista som bodde här i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Men han var långt ifrån den första. För 7 000 år sedan var Svartviken en stenåldersboplats, berättar ar- keologen Stig Welinder som lett utgrävningarna sedan år 2001.

- Vi har hittat flinta och funderat på om det är till vapen eller något annat. Nu har vi bestämt oss för att det är flinta från sten-åldern, säger Stig Welinder.

Han står inför ett trettiotal intresserade personer som tagit sig till Svartviken för att se på utgrävningarna. Publiken består av barn, ungdomar, medelålders och äldre som lyssnar andäktigt på Stig Welinder.

De får lära sig att finnar tidigt flyttade in till Svartviken där de livnärde sig på svedjebruk, jakt och fiske.

De får också veta att Svartviken är en stor fäbodvall som anlades i början av 1600-talet och att Skedvibor och skogsfinnar länge levde sida vid sida i stor sämja.

Värre var det på Väderbacken ett par kilometer härifrån, enligt domböckerna. Där bråkades det tidigt vid tinget om vem som ägde skog och andra naturresurser.

Med Stig Welinder som guide får skogen plötsligt liv. Gamla stenkällare och husgrunder som länge dolts av mossa och skog lyfts fram i ljuset. Man får en känsla för människorna som en gång levde här, och för hur de tänkte och betedde sig.

Arkeologerna vet hur bystugor och torp var byggda och kan därför på förhand säga var vid en husgrund de kan göra de bästa fynden. Man vet att husmor oftast kastade slaskvattnet till höger utanför farstubron och vad man kan förvänta sig att hitta där.

Utgrävningen av en bystuga görs för att visa skillnaden mellan säsongsboende och året runt- boende på ett skogstorp.

Man har inte gjort några upphetsande fynd men rester av kritpipor, fajans, spik, hyskor, ben och annat, berättar en hel del för arkeologerna.

De vet att utgrävningarna lyfter fram hur människorna hade det i Svartviken omkring åren mellan 1750 och 1820, och att fynden kommer från varor som Svartviksborna köpte på lokala marknader.

BERNDT NORBERG

Mer läsning

Annons