Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Dalarna har alltid funnits öppenhet

Annons

Dalfolket har sedan Gustav Vasas dagar stöttat en stabil centralmakt och varit med och påverkat i frågor om fred, frihet och ekonomi.

Det är "Herrarna" som dalfolket ogillat.

I en FK-artikel från den 19 juni i år får vi veta att om det vore EMU-val i dag skulle nej-sägarna vinna.

Statistiska centralbyrån, SCB, har under perioden 5 maj till 1 juni frågat 9 159 personer i Sverige om hur de skulle rösta i EMU-valet. I Dalarna har "endast" 233 personer tillfrågats?

Av detta har SCB kommit fram till att om det vore val i dag skulle nej-sidan få hela 55,4 procent av rösterna medan ja-sidan skulle hamna på 24,5 procent.

Cirka 20 procent har varken sagt ja eller nej.

I denna mätning utmålas Dalarna som det fjärde största nej-länet i Sverige.

Jämförelser görs bland annat med huvudstaden Stockholm, det mest EMU-vänliga området, enligt SCB.

För det första är jag mycket skeptisk till SCB:s något undermåliga undersökning. Av en dalabefolkning på nästan 300 000 invånare har endast 233 personer tillfrågats. Och vilka frågade SCB? Märk också att över 20 procent av de tillfrågande var osäkra.

Att socialdemokrater sedan gammalt trixat med historien, det är känt. Men att Bengt-Ola Ryttar, som med sina seglatser i Stockholms skärgård kanske räknas till "Herrarna", inte bättre känner Dalarnas temperament för frihet och självständighet, är ju förstås inte bra.

Han om någon borde ha bättre koll på de historiska skrifterna. För här måste vi skilja på "Herrarna" och centralmakten, eller "knapp-herrarna", som bland andra Leksandsfolket kallade högreståndspersoner, som ju knäppte sina kläder med just knappar.

Dalfolket har ofta utmålats som buttra och inneslutna, rädda att ta kontakt med andra människor. Det stämmer i vissa fall. Men i det stora hela är det fel.

Sedan Gustav Vasas dagar sökte sig kungarna (centralmakten) till Dalarna för råd och hjälp i hur riket skulle styras.

Dalkarlarna och kullorna ställde då upp på sin konung som man uppfattade som den som uppehöll ordning, alltså fred och frihet.

Denna ordning, som hade givits av Gud, var viktig att kämpa för. Inte undra på att dalfolket hamnade i många konflikter, så som många landsändar gjorde. Vad dalfolket gjorde uppror mot var herrar och damers missbruk av makten. Inte makten som sådan.

Tar man sedan alla de arbetsvandringar plus otaliga förändringar som genomförts i vårt län, så framträder en helt annan bild av dalfolket som öppna och orädda för förändringar.

Detta perspektiv visar att dalfolket varit med och påverkat historien. Att dalfolket, som Ryttar menar, stått utanför och tittat på, är en fel bild. Kungars och drottningars maktdagar är sedan länge förbi. Nya aktörer spelar vid maktens roulettbord.

Att nu EU och EMU uppfattas av dalfolket som ett brinnande hot, tror jag inte på. I historiens backspegel ser vi hur våra förfäder kämpade med sina liv för fred och frihet. Då stod dalfolket inte utanför och tittade på när "Herrarna" gjorde upp.

Nej, då var man med och påverkade. Jag är övertygad om att de rötterna inte har tvinat. Fast man märker att vissa vill kväva dem.

MATS LINDSTRÖM

Mer läsning

Annons