Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I Alzheimers spår

Annons

Den tyske forskaren Alois Alzheimer rapporterade 1906 för första gången om sjukdomen som senare fick hans namn. Då hade han just gjort en obduktionsundersökning av hjärnan till en kvinnlig patient med starkt försämrat minne.

Nästan 100 år senare fortsätter sjukdomen att förbrylla forskare världen över.

En av dem som bidrar till forskningen är Lotten Ragnarsson från Ludvika. Sedan två år tillbaka doktorerar hon i ämnet på University of Queensland i Brisbane. Och vissa saker har inte förändrats.

- Vi förvarar delar av hjärnor i våra frysar som håller temperaturen nere på minus 80 grader.

Sedan plockas önskad bit ut, som vid en chark och hamras platt för att få ut rätt beståndsdelar.

- Vi brukar säga att vi gör milkshake. Lite småsnuskigt är det allt. Bitarna är grårosa och luktar som unken köttfärs. Men efter ett tag tänker man inte på vad det är.

Vissa metoder kan synas ännu märkligare. Som dykturerna till Barriärrevet i jakt på kornsnäckor.

- Deras gift, som efter 20 minuters verkan kan döda en människa, använder vi i forskningen. Man får vara försiktig när man plockar dem.

Men det är värt all möda. Varje framsteg Lotten gör i sitt laboratorium kan nämligen inne-bära ett steg närmare ett botemedel. Dessvärre vet ingen hur många steg som krävs.

- Även om vår forskning mer handlar om ren kunskap om sjukdomen, hoppas man så klart hitta ett botemedel. Jag antar att det är därför man håller på.

I Sverige finns enligt Alzheimerföreningen omkring 80 000 personer som har sjukdomen. Lika många har någon annan demenssjukdom och mer än var tjugonde svensk har någon anhörig som drabbats.

I Sverige hölls också den åttonde internationella kongressen i området, med ledande namn från hela världen. Mellan den 20 och 25 juli diskuterades Alzheimer i Stockholm.

Lotten var givetvis inbjuden.

- Det var intressant, men tyvärr finns det många av de etablerade som inte alls vill erkänna ens forskning. Och då säger de det rakt ut.

"Du har fel", ungefär.

- Men det är bara att strunta i, även om man tycker att de på den nivån borde förstå bättre.

Den som först avfärdade hennes inriktning var emellertid hon själv.

- Jag trodde inte att jag skulle klara matematiken i gymnasiet och läste därför samhällsvetenskaplig linje.

Så småningom förstod hon dock att det var medicin hon ville syssla med. Efter komplettering på komvux och olika universitetsstudier, hamnade hon i Brisbane. Två gånger.

- Våren 1997 gjorde jag ett halvårsprojekt där, när jag läste i Kalmar. Sedan återvände jag sommaren 2000 och har nu bott där i två år.

Hon hoppas bli klar någon gång nästa jul. Som en trevlig julklapp, ungefär.

Sedan vet hon inte vart det bär av. Kanske till USA, för pengarna. Eller fortsatt vistelse i Australien, för solen och dykningen. Eller hem till Sverige, för...

- Närheten till familjen.

Framtiden är hur som helst allt utom glasklar. Det är inte ens säkert att hon fortsätter med det grårosa.

- Det roliga är att komma på nya grejer som ingen annan gjort tidigare. Det är nog det som driver en.

ANDREAS EMANUELSSON

Mer läsning

Annons