Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyllvärmare för handikappade

Annons

Vi vill gärna tro att vi också i levande livet är lika i den meningen att vi har lika rätt att vara delaktiga i samhället. Den medborgarrätten har dock länge förmenats personer med funktionshinder: syn- och hörselskadade, hjärt- och lungsjuka, allergiker, rörelsehindrade med flera. Först 1993 tändes hoppet om en ljusare framtid för alla funktionshindrade.

Då antog FN 22 standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet. Och staten och kommunerna har förbundit sig att överföra reglerna till praktisk handling.

I den nationella planen har exempelvis den viktiga standardregeln om tillgänglighet tolkats så att befintliga lokaler och allmänna platser ska vara tillgängliga för funktionhindrade före år 2010 - och bygglagen kräver att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas.

Med stöd av FN-reglerna och den nationella handlingsplanen har kommunerna utarbetat handikappolitiska program. Där står vilka insatser man ska göra för att till exempel uppfylla kraven på tillgänglighet.

Till "enkelt avhjälpta hinder" räknas bland annat bristen på teleslingor. Hörselskadade med hörapparat har svårt att delta i samhällslivet därför att två tredjedelar av alla offentliga lokaler saknar teleslinga.

Nu krävs att detta hinder undanröjs. Andra standardregler som förbättrar situationen för Dalarnas över 20 000 hörselskadade gäller möjligheten till utbildning och rätten till arbete. Det är inte acceptabelt att bara fem procent av gymnasieelver med hörselnedsättning går vidare till högre studier och att förtidspension bland hörselskadade är dubbelt så vanligt som i hela befolkningen.

För att ta fram handlingsplanen behövs en inventering av verksamheten inom kommunens olika områden. Den visar vilka problem som bidrar till olika slags handikapp. På detta underlag upprättas en åtgärdsplan: Vad ska åtgärdas? Vem ska göra det? När? Kostnad?

Enligt handikapprörelsens bruksanvisning för en bra handikappolitisk plan ska den ha "klara mål som uppnås stegvis genom konkreta åtgärder." Tydliga direktiv om uppföljning och utvärdering är viktigt. Det har hänt, att programmet fastställts och politikerna bedyrat att det inte får bli en hyllvärmare. Men ännu ett år senare har knappt ett litet myrsteg tagits för att närma sig programmets mål.

Att ett program antagits är alltså ingen garanti för att man går från ord till handling. Än värre. Av Dalarnas 15 kommuner har fyra än i dag inget av fullmäktige beslutat program.

På den svarta listan hamnar Avesta, Ludvika, Hedemora och Vansbro. Hur långt har övriga dalakommuner nått mot målet att samhället ska vara tillgängligt till år 2010? Vilka enkelt avhjälpta hinder har hittills undanröjts? Till dessa frågor finns det anledning att återkomma.

Ansvaret för att det handikappolitiska programmet genomförs vilar på kommunens styrelse och nämnder. Hela processen, från planering till utvärdering, förutsätter ett nära samarbete med handikapprörelsen. Det kräver vilja och engagemang från båda parter.

När det gäller att förbättra villkoren för de funktionshindrade innebär de kommunala handikapprogrammen ett historiskt genombrott.

Och det är många medborgare som berörs av detta. Av exempelvis Leksands drygt 15 000 invånare tillhör cirka 1 500 gruppen hörselskadade.

I hela Dalarna väntar mångdubbelt fler att kommunerna ska leva upp till programmens utfästelser att garantera funktionshindrades rättigheter. I detta ska vi alla vara lika - även utanför kyrkogården.

LJUSK SVEN ERIKSSON

Mer läsning

Annons