Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

(hörs jag?)

Annons

jag vet inte hur långt

jag kan komma med den här dikten

har jag tur kanske den lyckas

passera mina läppar

och färdas ut genom högtalarna

kanske lyckas jag nå fram till just dig

så att du kanske hör mig

och förstår mig

jag vet inte hur långt

jag kan komma med den här dikten

kanske når den ända ut till

kanterna av lokalen

ner längs golvet

och upp i taket

den kanske når in i ditt hjärta

som en himmelsk smekning

kanske vandrar den in i ditt huvud

studsar i cerebellum

skapar ett eko i atomerna

och du uppfattar ditt livs orgasm

medan du anar en kyss

längs Sternocleidomastoideus

(den heter så på latin)

den här dikten kanske når bortanför

moderjords sprängfyllda mage

den kanske vänder i pipan på pansarvagnarna

som står uppställda i ökenländer

den kanske välter murar

som har stått allt för länge

den kanske hejdar

ödet från att ödelägga

kanske hindrar tiden

att tidsenligt ticka

så att vinden från savannen

och kölden från Antarktis

inte springer om varandra som vanligt

utan hinner stanna upp och säga

tjena, hur mår du? Går du hit ofta?

och kanske kan dom samarbeta framöver

så att det blir fint väder och blåsfritt till helgen

så att jag kan ligga ute och läsa böcker

för en gångs skull

jag vet inte hur långt

jag kan komma med den här dikten

kanske når den ända

till jordens ända

där den redan håller på att sändas från mina läppar

så att forna formuleringar träffar baksidan av mitt huvud

så att det första ordet blir omkört av det sista ordet

så att allting blir bak och fram

och den en gång så PK tillrättalagda

new age doftande upp beat feel good

a la Leibniz-budskapet istället blir mörkt grått dystert och fuktigt

som en gammal källarelokal som en gång varit omklädningsrum för ett herrlag i hockey

pansarvagnarna spränger flyktingförläggningar i ökenländer

och muren som stått allt för länge växer sig bara högre

och högre

och högre

savannvinden ropar du kan dra åt helvete! till Antarktiskölden

och den där transcendentala kärleken i rummet

orsakar huvudvärk svettningar darrande händer

och den där sedvanliga tarmsköljningen då ännu en

svenskfödd medelklass kultursympatisör

förkunnar hur världen ska levas för att överlevas

då hans hittills mest slående fråga för kvällen varit

hörs jag?

jag vet inte hur långt

jag kan komma med den här dikten

kanske förbi mina läppar

och ut genom högtalarna

fram till dig

och sen stopp där

kanske till universums kant

eller tillbaka till mina läppar

men en sak som är säkert

är att så länge någon hör mig

vet jag att den kommer någonstans

kanske kan du ta med dig min dikt

ut ur rummet

och vidare

Isak Jansson

Mer läsning

Annons