Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hopplöst förälskad i en liten kommun

Annons

De flesta svenskar som arbetar i Norge hamnar i Oslotrakten. De har mycket närmare hem än jag. Jag hamnade i Kristiansandstrakten, i Sörlandet. Jag ångrar absolut inte att jag hamnade där. Prinsessan Mette-Marit kommer ifrån Kristiansand. Där är människorna varma och ärliga, precis som i Ludvika.

Jag jobbade under åren 2003 och 2004 tillsammans med en arbetskamrat som är med i samma gäng som Mette-Marits far. Jag vet för en gångs skull mycket mer om en skvallertidningskändis än skvallertidningarna. Jag har bara hört positiva saker om Mette-Marit, den enkla, men stolta, arbetarkvinnan. Jag tycker att hon är en värdig representant for Sörlandet.

Jag tror nog att läsarna förstår att jag tycker om Sörlandet. Det hjälper ändå inte. Mitt hjärta är ändå i Ludvika och Säfsen, trots allt. Nu har ett snöväder dragit in över Ludvikatrakten och bäddat in denna vackra bygd i ett för-föriskt skönt snötäcke.

Jag åker snart tillbaka till Lyngdal. Där väntar knappast någon snö. Det finns hemkära människor, och det finns "hopplösa" människor. Jag tillhör den senare sorten. Min svärmor ville att jag skulle flytta till DDR. Fransmännen ville att jag skulle flytta till Frankrike och norrmännen "masar" om att jag ska flytta till Norge.

Jag är verkligen hopplös, hopplöst förälskad i en liten kommun i Bergslagen, som få bryr sig om. Förnuft är en sak, känslor en annan. Till slut vinner alltid känslorna.

BIRGER HANSSON

Mer läsning

Annons