Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon visar upp skräcklägret

Annons

Innan hon gifte sig hette hon Mällberg. Boel är uppvuxen i Söderbärke utanför Ludvika med syskonen Barbro Norlund, Willy och Leif Mällberg. Föräldrarna Sigrid och Knut drev Mällbergs möbelaffär och begravningsbyrå i samhället.

Boel var 18 år när hon träffade Jürgen ter Veen. Han sommar- jobbade på ett trädgårdsmästeri i Sverige och efter att ha sneglat på varandra på Boels restaurang blev de snart ett par.

-Vi stannande kvar i Sverige i två år. Jag gick ju fortfarande på gymnasiet. Det var jättebra för min skoltyska att vara ihop med Jürgen. Mitt betyg i tyska gick upp i topp direkt, berättar hon och ler.

Paret gifte sig 1972 och flyttade strax därpå till dåvarande Västberlin. Den första tiden försörjde sig Boel på diverse ströjobb, bland annat på ett arkitektkontor, medan hon läste geografi och ryska på universitetet. Guide blev hon av en ren slump.

-En god vän arbetade som guide. Han tyckte att jag också borde prova på det.

Boel följde med som gäst på ett par sightseeingturer med buss och läste allt hon kom över om staden. Efter ett prov om hennes Berlin-kunskaper fick hon sin examen. Hon minns den första egna guidningen som om det vore igår.

-Jag var jättenervös. Så jag blev nästan förvånad när alla var så nöjda och tacksamma efteråt. De kom till och med fram med en mössa där de hade samlat drickspengar.

På den tiden, i början på 80-talet, guidade Boel bara i Västberlin. Efter murens fall har hon även koncentrationslägret Sachsenhausen i det forna öst på arbetsschemat. Hon guidar svenska, tyska, danska och norska besökare. Särskilt mötet med norska gäster berör. Av de drygt 200000 personer som satt fängslade i lägret var 6000 judar. De flesta var politiska fångar, sådana som på ett eller annat sätt kämpade mot nazisterna. 2500 norrmän var fängslade här.

-Många norrmän som åker med mig har någon släkting som varit fånge. En grupp jag åkte med hittade till och med uppgifter om en man från deras hemby. En gång var en ung skolflicka med som hade haft sin släkting i lägret. Hon tyckte att det var så jobbigt att hon egentligen inte ville gå med in.

SS-personalen nöjde sig inte med att avrätta. Tortyrmetoderna var många. En gick ut på att låta interner stå fastbundna under en dusch på uppställningsplatsen och under flera timmar få iskallt vatten över sig. Gärna mitt i vintern. En annan metod var att spänna fast fångens fötter i marken inför en hängning så att hans skelett drogs isär redan innan nacken knäcktes.

-Man slås av hur många sätt att förnedra de använde sig av. Det är svårast att guida de som verkligen är intresserade. Det kan väcka väldigt starka reaktioner. Då är det lätt att jag själv får gråten i halsen.

BETTINA BETTENHAUSEN

Mer läsning

Annons