Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon har många järn i elden

Annons

Inga Åkerlund heter hon, är sjuksköterska och diakonissa, har varit missionär i Afrika, är prostfru, mamma, mormor och farmor, arbetar i Stockholm,

men finns i Rättvik en vecka av tre året runt. I morgon tisdag, fyller hon sextio år.

Det arbete hon har i dag och haft länge är alldeles speciellt, hon finns på Ersta hospice. Alla patienter där lever i livets slutskede Givetvis frestar dagligt värv på, hon möter döden praktiskt taget varje dag. Samtidigt har Inga fått sin egen livsfilosofi, som mynnar i att ta vara på dagensom är.

Inga var bara nitton år då hon gifte sig med sin Anders. Den Åkerlundska familjen har varit en flyttande familj, Västerås, Bjursås och Rättvik och så de många åren i Stora Tuna. Där nånstans i schemat bodde familjen några år i Bukoba i Tanzania och Kapstaden i Sydafrika, där Inga för övrigt var husmor i skandinaviska sjömanskyrkan. Fem barn har varit hennes, först miste hon sonen Per, som dog samma dag han föddes-det var i Bukoba - och sedan sonen Johan, som då bara var 21 år. Saknad och sår finns kvar.

Till ny tid och nya vanor hör att prästfrun med den ständiga tjänstgöringen för församlingen (gratis) inte finns längre. Ekonomin och ATP-poängen tillåter inte en sådan tingens ordning. Ännu längre bak i tiden fanns de mörka höghalsade klänningarna med krås under hakan.

Ett samtal i försommargrönskan blir litet allvarligt med tanke på dagligt arbete.

- Man har inte ansvar för det som drabbar en, däremot hur man förhåller sig till det, säger hon.

Hon citerar en av de lärde som sagt att det är lika världsfrånvänt att vara optimist som att vara pessimist - i båda fallen lever man på en livslögn. Det enda hållbara är realismen. Här vågar man se världen som den är. I paritet med de tankarna citerar Inga ett bibelord: "Min nåd är allt du behöver".

När Inga kom in i den Åkerlundska familjen gjorde hon den upptäckten, att alla var så starka, alla var utåtriktade personligheter. Här hittade hon sin roll och hon citerar moder Teresa:

"När prästerna predikat och inte når längre med sin predikan, då är det jag och mina systrar, som torkar svett och tårar".

- Så är det i mitt arbete och det får också bli en livsstil.

Hon trivs med sitt arbete på Ersta, jobbar ständigt natt. I gengäld blir hon ledig var tredje vecka.

Just nu är livet speciellt spännande för makarna Inga och Anders Åkerlund:

De skall för första gången sedan de gifte sig för mer än fyrtio år sedan flytta in i eget bo. Ständigt har det för prästen varit tjänstebostäder med plus och minus.

Huset i Gärdebyn i Rättvik har varit deras länge. Svärföräldrarna har tidigare bott där. Nu rustas det varenda ledig stund, för nu drar Inga och Anders in.

Ett skönt jobb - och så väsensskilt från daglig gärning.

Kapitel Gärdebyn skall bli spännande!

-Jag önskar att Anders och jag skall få ett lika fint liv här som svärföräldrarna Ingrid och Glen Åkerlund.

På önskelistan står att folk skall hitta vägen till Anders och Inga, slinka in för en pratstund, och på önskelistan står också att ordna kusinträffar.

Till det privata för Inga Åkerlund hör att brodera-då säger hon sig kunna meditera samtidigt - hon fotograferar, hon löser korsord och hon läser poesi. Tomas Tranströmer hör till de älskade.

Det behövs näring i mängd för dagligt påfrestande arbete.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons