Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Holger stämmer

Annons

Att Holger skulle bli pianostämmare var ingen självklarhet. Han är sedan barndomen i det närmaste blind.

- Jag har bara tre procents syn, säger han. Det innebär att jag kan se skillnad på ljust och mörkt och kan uppfatta större föremål. Med hjälp av mycket starka förstoringsglas och starkt ljus kan jag också klara av att läsa stor stil.

Holger började i den vanliga byskolan i Björsberg när han var liten. Men efter två år ordnade hans fröken att han fick komma till Tomtebodaskolan i Stockholm.

- En skola för blinda, säger Holger. Där fick man utbildning och där fick man lära sig de "traditionella" blindyrkena.

Det innebar borstbinderi och korgmakeri. Men Holger var musikaliskt lagd, och han fick även chansen att lära upp sig till pianostämmare.

- Och det var jag mycket glad för, säger Holger. Jag fick avlägga examen på Musikaliska Akademien, och sedan flyttade jag hem till Bjursås igen.

Där satte han in annonser i tidningarna om att han stämde pianon. Och så småningom började jobben komma. Holger var duktig på sitt jobb, och efterhand blev det flera och flera som på rekommendationer efterfrågade hans tjänster.

- Problemet var att jag ju var synskadad, säger Holger. Så jag kunde ju inte gärna köra bil. Jag fick använda kollektiva resmedel dit jag skulle. Men det gick bra. Jag hade full sysselsättning som pianostämmare.

Han hade mycket kontakter med en firma som hette Tells Pianomagasin på Åsgatan i Falun.

- Och Margit Tell lät mig hyra ett möblerat rum hos henne, så jag slapp åka hem till Bjursås varje kväll, berättar Holger.

Men det blev mycket mera än ett hyresavtal. De blev så småningom sambos, och när Åhléns köpte fastigheten för att bygga Tempo, flyttade de in i en ny fastighet på Daljunkaregatan.

1980 tog dock lyckan slut. De båda var på väg i bil när de kom till en olycksplats utanför Falun. Hans Margit upptäckte olycksfordonen för sent och fick väja av vägen.

- Vi körde utför en slänt, och det hade nog gått bra, om det inte varit för en sten som tog emot, säger Holger lite lågmält.

Holger överlevde, men Margit omkom.

Holger bodde sedan kvar ensam på Daljunkaregatan till 1999 när han flyttade in på äldreboendet i gamla Björken, som tidigare ju var servicehus.

Holger började också arbeta som bildningsombud åt Synskadades Riksförbund i Dalarna.

- Som bildningsombud. Jag startade och besökte studiecirklar bland synskadade, berättar Holger.

Holger har inte bara jobbat med studiecirklar. Han besöker ofta olika äldreboenden och servicehus och har då med sig dragspelet. Och finns det ett piano sätter han sig gärna bakom tangenterna och låter musiken flöda. Gärna sjunger han också till sin musik och Holger är mycket omtyckt bland de äldre.

Men ska man i fortsättningen ha sina pianon stämda får man vända sig till någon annan?

- Nja, är det gamla vänner, kan det väl tänkas att jag stämmer ytterligare något piano ibland, säger Holger och ler lite snett. Men det kommer att bli betydligt färre insatser än tidigare...

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons