Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Holger hindrar hädanfärd

Annons

Det var en ren sinkadus att Holger Östberg råkade passera bolagsstallet i Grängesberg och fick se hur rivningslaget höll på att lasta på den gamla likvagnen för att frakta bort och elda upp.

Här höll en kulturhistoriskt intressant skatt på att bokstavligen och bildlikt gå upp i rök. Det måste stoppas.

Rätt instans om man vill få hembygdshistoria räddad till eftervärlden är en annan Holger.

Karlsson i Norrbo.

Som bekant är detta en man med både energi och de rätta kontakterna och den vägen hoppas man nu få ekonomiska möjligheter till en räddningsaktion beträffande den gamla vagnen.

En speciell grupp är på väg att bildas och kontakt ska tas med hopp om alla tänkbara ekonomiska lösningar, berättar Holger och Holger när vi träffas på vagnens nuvarande uppställningsplats, Nostalgi- och motormuseet i Grängesberg.

Här sätter man ett visst hopp till Småskalig Landsbygdsutveckling och dess folk i bygden och inom några veckor ska man sätta sig ned och "prata vagn".

- Vagnen är en bra bit över hundra år, tror Holger Karlsson. Den införskaffades av Grängesbergs Allmänna Förvaltning under direktör Salwéns tid.

- Från början var tanken att det bara var de högsta tjänstemännen som skulle hedras med den sista färden på detta ståndsmässiga vis, men så småningom blev vagnen tillgänglig för alla anställda vid bolaget, berättar Holger Karlsson som dokumenterat vagnens historia så gott det låtit sig göras.

Han har också arbetat för att vagnen skulle fraktas tillbaka till Grängesberg där den ju rätteligen hör hemma.

Det fanns krafter som hävdade att det var Grangärde församlings egendom eftersom den stod uppställd där, men det berodde bara på att det var just där man hade en tillgänglig uppställningsplats sedan bolagsstallet revs, säger Holger Karlsson.

- Det finns en del frågetecken kring vagnens historia, säger Holger Östberg som är ständigt på jakt efter sådan. Han har själv sett bilder på vagnen under användning, men kan inte erinra sig i vilket sammanhang.

- Det vore bra om nån som har en bild eller vet mera om vagnens historia hör av sig.

- Det är inte otroligt att bolaget engagerade någon lokal fotograf, när det var någon av de höga herrarna begravdes, för att dokumentera händelsen. Sådana bilder, eller ögonvittnesskildringar, vore värdefulla för dokumentationen, säger han.

Av den dokumentation som finns i dag framgår det att vagnen drogs av parhästar från bolagsstallet, särskilt avdelade och specialtrimmade för dessa uppdrag.

Fortfarande kan man se att det var en typisk "herrskapsvagn" som man åkte i till gamla kyrkogården. Silversmidda seldon på hästen och livréklädd kusk bidrog till ståten.

Vagnen stod uppställd vid bolagsstallet ovanför gruvkontoret, vid nuvarande brandstationen.

Holger Karlsson var bekant med den sista kusk som körde vagnen, Kusk- Kalle Jansson, och denne berättade gärna om den tid när han körde vagnen.

När vagnen sista gången var i bruk vet man inte med säkerhet, men den lär ha med i bilden när nya kyrkogården vid Skackel backen invigdes, mera som en symbolisk gest, I september 1923.

Efter det att Holger Östberg slog larm om att vagnen höll på att förstöras har den haft uppställningsplats vid komministerbostället Kaplansgården i Grangärde och därefter i prostgårdens vagnslider i kyrkbyn.

- Där stod den i leran tills Gamla Grangärdes medlemmar fick hjälp av kyrkogårdsförvaltningens folk att lyfta upp den, palla under vagnen och så småningom transportera den hit till museet för upprustning, säger Karlsson som nu har hopp om att rädda vagnen till eftervärlden. Förutom kontakter med Småskalig Landsbygdsutveckling har man planer på att intressera Dalarnas Museum och Kulturarvet för projektet.

På ett sätt är vagnen redan räddad åt historien, detta genom muntlig tradition.

Framlidne grängesbon Oskar Engkvist berättade på sin tid historien om originalet Karlorsa, som fick i uppdrag att sko om hjulen på likvagnen.

Under arbetet kom en bekant, bosatt strax intill kyrkogården, och slängde åt Karlorsa en kommentar:

- Jasså, du håller på å förbereder sista färden?

Karlorsa blev inte svaret skyldig:

- Ja, men du, din stackare som bor så nära, får väl gå!

BERTIL DANIELSSON

Mer läsning

Annons