Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högtryck i köket

Annons

Det är tydligen dags för högtryck vid spisen. Efter vad jag kan läsa mig till och se i tv:s matlagningsprogram har tryckkokaren fått renässans.

Jag är knappast känd för att göra några högvarv vid spisen och tryckkokaren, arvegods efter mamma, står oanvänd i kastrullskåpet.

"Trycklocket" ligger i boden ute på landet. Kokaren har mest fungerat som potatiskastrull. Gummiringen mellan lock och tryckkokare är förmodligen inte användbar vid högtryck - dessutom har jag städat bort en liten pysande tyngdventil - som vid högtryck väste och pös på locket.

Jag har aldrig gillat tryckkokare. Den var förenad med skräckkok. Barnen tordes aldrig vara i köket, när kokaren fräste på spisen...

Och sällan glömmer jag tant Gretas tryckkok.

Ragnar hade just kommit hem med en halv älg.

Folk ute i stugorna hade ingen frys. Maten saltades eller konserverades och förvarades i kallkällare.

Färskt viltkött krävde omedelbar hantering. Matlagerskan Greta, hade i 50-talets damtidning Husmodern läst att den inflytelserika matdrottningen Pernilla Thunberger sett enorma fördelar med långkok i tryckkokare.

Enkelt kött kokades mörare än mört, fläsklägg på mindre än halvtid mot tre-fyra timmars långkok.

- Vikken fördel! Greta läste och halva syjuntan kände sig på trycket.

Anne Marie, Signe, Märtha och Greta tog landsvägsbussen till stan för att på Janssons järn, titta på och eventuellt köpa en tryckkokare...

De slog till, delade på kostnaden och kokaren. När Greta gjort sitt skulle Märtha ta över, sen låna ut trycket till Signe och Anne Marie.

Snart stod Ragnars älgkött på spisen, i fräsande kokare.

Tryckkokaren skulle skapa enorm tidsbesparing. Det gick liksom en tryckvåg genom hushållen.

Kvinnor på andra sidan av den järnvägsbro som delade samhället hörde talas om Gretas tryckok. Speciellt när kokaren exploderade.

- Och jestanes varä small, hele kökä vart fullt, köttä hängde ända ut i farstun! På skåp och lådor. Greta skurade och Ragnars jakthunn vart tame tusan galen. Han flög över golve och åt, dä va ju mat överallt...mört kött!

Signe visste inte om hon skulle våga tryckkoka. Anne Marie påstod att Greta inte läst instruktions-boken ordentligt, eller på nåt sätt gjort fel innan locket och tyngden sattes på.

Tryckkokaren blev i varje fall samtalsämne på kvinnoklubbens möten, bland tågstäderskorna, i kyrkokören och på Kooperativas årsstämma.

Oavsett Gretas tryckvåg pös det snart en kokare i varje kök. Janssons järn sålde tryckkokare till 50-talets kvinnor med dubbeljobb och spirande tidspress.

Min mamma snabbkokade allt - högrev, fläsklägg och sega rötter i den tryckkokare jag ärvt.

I dag står den längst in i ett skåp, helt stilla.

- Jaså du har en? Häpp, du vågar inte! Väninnor trycker ur sig retsamma kommentarer.

Jag skyller på en bortstädad tyngd, ointresse för långkok. Med dessa ingredienser, inget högtryck i köksregionen...

JONATHAN SWIFT

Mer läsning

Annons