Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högre lön till alla eller några få?

Annons

I den syndikalistiska fackföreningsrörelsen är fallet med Rasmus Hästbacka i Umeå mycket uppmärksammat.

Under mottot "Tala högt om din lön" kampanjade han med flygblad på sin arbetsplats på Apotekets fabrik.

Samtalen i fikarummet visade att det skiljde upp till 5 000 kronor i månaden mellan olika kollegor, som hade likartade arbeten. Ofta gick nyanställda in på högre löner än dem som jobbat på fabriken i 15 år.

Många uppfattade lönerna som en värdering av dem själva som människor och konstaterade att arbetsgivaren använde de individuella lönesättningarna som belöning till vissa och bestraffning för andra. Hästbacka var kritisk till att lönerna var hemliga och att det därmed var omöjligt för de anställda att veta om facket gjort sitt jobb.

Individuell lönesättning leder till att fackförbunden avskaffar sig själva och avhänder sig den makt som tog ett sekel att bygga upp, påstod han. Göran Ehn för Falu-Korsnäs lokala samorganisation för ett principiellt resonemang:

- Vad ska lönen visa? Det arbete man har lagt ned hos arbetsgivaren, den tid man avsatt för arbetsgivaren eller det behov som en person har?

Personligen föreslår Ehn att alla som jobbar åtta timmar ska ha samma lön och att inga skillnader beroende på utbildningsnivå eller arbetets innehåll bör få förekomma.

Han antyder att arbetets mer stimulerande innehåll delvis är belöning i sig för dem med högre utbildning. Studielån anser han ska kunna betalas med medborgarlön som alla borde få efter gymnasiet.

Förhandlingsordningen med centralt satta löner var mer rättvis än dagens och ökade benägenheten hos arbetstagarna att samarbeta med varandra. Individuell lönesättning leder till att kollegor kontrollerar varandra och tävlar inbördes istället för att samarbeta.

- Bättre vore om hela gruppens jobb värderades, då skulle alla vinna på samarbete, men så ser det ju inte ut idag, säger Göran Ehn.

Ulrika Belin på Kommunals sektion 10 är kluven till individuell lönesättning.

- Det känns inte som att det är ett alternativ att gå tillbaka till lönetrappan. Vi har tagit fram statistik som visar att vi fått litet högre löner tack vare att de är individuellt satta. Systemet fungerar om cheferna är bra.

- Problemet är ju bara att det är så små, små potter att fördela. Det kan också leda till splittring. Pengarna ska ju inte bara gå till dem som kan tala för sig, men jag tror att det styr ändå, säger Belin.

Sektionens undersökning bland medlemmarna häromåret visade att i skräckexemplet hade en medlem inte någon gång under sina sju år som anställd på socialförvaltningen något lönesamtal eller någon löneförhandling med sin chef.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons