Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historiskt vimmel i trenne dagar

Annons

På Stora torget möts vi av Evylina Hanser och Sven Olsson i 1700-talskläder. De vill ha oss till pigor och drängar, men fotografen lyfter kameran till självförsvar och jag tar fram blocket. Det är tungt nog för oss.

Här samlas också utsända från den ärade länskollegan, reklamfolket och de som rapporterar på kommunens hemsida.

Målet med pressvisningen är alltså att vi ska uppmärksamma Falun Då-dagarna.

Historia är spännande och i dessa dagar med god utsikt över världen så verkar intresset öka. Folk följer snåriga förgreningar genom släktträden och forskar i byhistoria, ungdomarna syr dräkter till lajvspel där historia och saga möts.

Vi lämnar Stora torget i buss, kanske lite för många hästkrafter med tanke på 1700-talsstuket, men bekvämt. Museimannen Sven Olsson tar mikrofonen och kastar sig in i en av dessa faktaspäckade men ändå fantasieggande berättelser om ställen vi passerar.

Kristine kyrka byggdes när någon skuldsatt sate fick gå från gård och grund - ståtliga bergsmansgårdar låg på rad vid den silverglittrande Tisken - sju hyttor bullrade och rykte vid Hosjöns utlopp i Korsnäs - bronsåldersfolket jagade runt Runn och begravde sina döda i rösen...

En guidad tur ger skarpare blick för både nutid och dåtid, det blir många sådana under Falun Då-dagarna.

- De borde bjuda på en tur en gång i veckan, så vet man var man bor, säger fotografen Kjell.

Utanför har försommaren exploderat i illande grönt, Hosjön glittrar, de stora husen får med Sven Olssons hjälp drag av jugend och nyklassicism, samfälligheten uppmanar oss att köra vårdat och så är vi framme vid Svedens gård.

Här råder ett historiskt vimmel, ledningsgruppen för Falun Då visar upp sig i spetsar och vackra tyger.

Carl Johan Ingeström på Välkommen till Falun hälsar välkommen med "tjena", kanske mera 2000-tal än 1700. Värd är väl egentligen Göran Knutsson som själv kom som svärson till Sveden, men nu spelar han rollen som Linnés svärfar Johan Moraeus.

Örjan Hamrin vet först inte vem han är, men fastnar sedan för Gahn som historisk förebild och börjar genast saluföra kolsyrat vatten som botar gikt och idioti. Det kan vi kanske behöva, men vi får inget vatten.

I stället bjuds vi på fika i vacker salong, den perfekta avrundningen på en pressresa. Nybakat går alltid hem, alla tiders i alla tider.

En massa information får vi också, mer om den i högerspalten.

Mer läsning

Annons