Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historisk kolflottning

Annons

Tolv personer har under vintern deltagit i en studiecirkel om skogens betydelse för världsarvet Kopparberget i Falun. Under kursen, som genomförts i Studieförbundet vuxenskolans regi och med Allan Bergs som ledare, har deltagarna samlat mängder av fakta, som till viss del berör även Gagnef och Mockfjärd. Nils Säfström och Jan Hedberg har tagit fram studiematerialet.

- Behovet av bränsle i gruvan och i hyttorna varierade kraftigt från år till år. Träkolsförbrukningen år 1660, för att ta ett exempel, uppgick till 264 000 stigar för att året därpå vara nere i 211 000 stigar. År 1667 uppgick Kopparbergsbrukets bränslebehov till 50 000 stavrum (inklusive timmer), vilket motsvarar 100 000 kubikmeter travat mått, och 150 000 stigar träkol, vilket är lika med 300 000 kubikmeter stjälpt mått, utbytet av ungefär 600 000 kubikmeter travad kolved, berättar Nils Säfström.

I bland annat Gagnefs socken fick invånarna inte hugga gruvved, utan måste hålla sig till kolning. Tanken var att det svårtransporterade kolet skulle produceras relativt nära Kopparberget och att ved och timmer, som var lättare att flotta, hämtades från mer avlägsna trakter, bland annat Västerdalarna mellan Floda och Lima samt Leksand i Österdalarna.

Abraham Hülphers skriver i en reseberättelse från 1737 att "kolflotar byggas i Gagnef vid stränderna om vintern och föras på vårtiden genom flera nog så stridiga forsar utför älven (Västerdals-) till upplagsplatsen vid Forshuvud. Därifrån köres utlagskolen till Falun. Dessa flot misslyckas sällan ehuru de med största äventyr styras genom forsarna. Byggnaden är ej kostsam. Men skämmer skog. Botten görs av ungt grantimmer med tvärband sammansatt. Dess höga bräddar eller väggar är enbart av kluvet gärdsel, som i orten kallas ro. När kolen är utkörda, säljes botten åt Tunaborna till byggnadstimmer och kolved. Gärdslet bliver dels avyttrat, dels under körningen utnyttjat till vedbrand".

- Gagnefsbor är kända för att vara bra på hushållning och återanvändning. Vad jag vet finns det ingen motsvarighet till deras rationella kolflottning, säger Säfström, själv född i Gagnef.

Han berättar att lasten kunde bestå av upp till 25 stigar kol, resultatet av kolningen av ungefär 100 kubikmeter travad kolved, och att en ungefär tre mil lång kolflottefärd tog omkring 30 timmar.

- Den här delen av älvens flottningshistoria är dåligt beskriven i litteraturen och borde bli föremål för omfattande och seriösa studier. Med tanke på alla duktiga Gagnefskarlar borde det också gå att rekonstruera en kolningsflotte, anser Nils Säfström, som också tycker att det vore intressant att koppla samman kolningsflottningen med tidsperiodens sociala förhållanden och därmed få en bild av Kopparbergets betydelse för levnadsbetingelserna i hela regionen.

KENT OLSSON

Mer läsning

Annons