Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Henning hänger med...

Annons

Henning är född och uppväxt i Umeå. Han gick också och utbildade sig till folkskollärare på seminariet i Umeå. Men när han var klar med sin utbildning, 1941, var det brinnande världskrig.

- Jag blev uttagen till en kommisarieskola på Rommehed, berättar Henning. Och hade jag inte det, hade jag nog aldrig träffat Alice.

Alice var från Sveg. Hon var också i Borlänge för vidareutbildning.

De träffades på dansbanan. Och det sa "klick". 1942 förlovade de sig och 1943 stod giftermålet.

- Det var svårt att få lärartjänster, säger Henning. Och Alice ville inte ända upp till Umeå. Men vi kom överens om att det skulle bli en kort tid - sedan skulle jag söka en tjänst söderöver.

1946 kom chansen. Henning fick en tjänst på Östra skolan i Falun. Och familjen, som nu blivit tre sedan dottern Eva fötts, kom åter till Dalarna, där romansen uppstått. Året efter flytten fick de också en son - Svante.

Så småningom fick Henning chansen att bli lärare på seminariet i Falun. En chans han tog. Han kom att jobba där till seminariet lades ner - och då blev det en tjänst på Britsarvsskolan i stället. Där blev han kvar fram till pensionen.

Idag är Henning och Alice särbo. Det beror på att Alice varit sjuk och behövt en hög omvårdnad.

För en tid sedan drabbades Henning av en stroke, och nu hoppas även han få flytta till samma äldreboende som hustrun.

Hennings främsta fritidsnöje har varit kulturen. Dels har han under åren jobbat en hel del med kultur för Falukuriren. På 60-70-talen skrev han under signaturen "Heni" åtskilliga film- och teaterrecensioner. Dels är han själv en god pianist.

- Jag kan läsa noter. Men jag spelar helst på gehör. Fast jag hade en klasskamrat som var ändå bättre på piano, medger Henning. Gunnar Svensson. Han som blev "Helmer Bryd". Men jag vet att han inte oreserverat gillade den rollen. Det var lite för mycket pajas över den.

Som ung ackompanjerade Henning ofta sin pappa, som spelade altfiol. Han har också spelat en hel del i orkester. Bland annat hade lärarna på Britsarvsskolan en egen orkester, som hette "Gubbstrutters".

Men fortfarande i dag sätter sig Henning gärna vid pianot och "klämmer iväg" någon av de femtio "evergreens" han har i sin repertoar.

Något större firande av födelsedagen tänker Henning inte ha. Det blir en "lugn tillställning" i kretsen av de allra närmaste.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons