Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hennes nattsömn störs

Annons

- Det är ingen riktig ringsignal. Mer som en kort tjutande tonstöt, berättar Anna.

Under den första tiden kunde signalen höras flera gånger varje natt.

Under årens lopp har dock antalet signaler minskat.

Men i stort sett varje natt hörs den en gång. Anna vet. Plågan har fått henne att föra loggbok över oljudet.

Exempelvis natten till tisdagen den 1 juni, 2004 - klockan 04.10 är noterad som tidpunkt för signalen.

Hon har inte stillatigande låtit nattsömnen störas. Anna har gjort allt vad som stått i hennes makt och kontaktat alla som borde sitta inne med en förklaring.

Men, mystiken har tätnat allt mer. Efter några år i lägenheten trodde hon att lösningen var nära. Anna och många andra misstänkte att det var ett trygghetslarm som spökade, ett larm som den föregående hyresgästen haft.

Utredningen visade att det funnits ett larm, som demonterats. Efter att hyresvärden, Bärkehus, vänt sig till de boende med en skrivelse om oljudet visade det sig att Annas granne haft samma problem.

- Hos hennes kopplades larmet bort och problemet upphörde.

Men inte hos Anna. Fast å andra sidan fanns det heller inget larm. Det var ju redan borttaget. Den nattliga signalen levde vidare.

Med åren har Anna blivit mycket insatt i hur Telia jobbar. Hon har träffat flera teletekniker och talat med massor av Teliapersonal över hela landet.

Hon har diskuterat signalen med marknadschefer, och med den kvinna som ansvarar för trygghetslarmen.

- Hon sitter nere i Skåne och jobbar med det, upplyser Anna och förvånas över att tekniken är gränslös.

- Det var fyra tekniker från Telia. Dom bytte ledning från telestationen och hit till lägenheten.

Mycket jobb lades ned. Men Telia kunde inte hitta felet. I varje fall inte på den egna utrustningen.

- Telia satte till och med in en avlyssning av samma typ som polisen använder, men kom inte fram till vad det var för fel.

Teknikerna från Telia hörde i alla fall något som bekräftade Annas problem.

- Men dom kunde inte lokalisera ljudet.

Från Bärkehus sida tycker Anna att hon numera möts av ett misstroende. Hyresvärden anser att det gjorts vad som står i bolagets makt konstaterar hon.

- Jag fick låna hit en bandspelare. Jag var jätteförsiktig när jag knäppte på den.

Efter några nätters inspelningar var det enda som hördes när Annas slog på och av bandspelaren.

Hon tycker inte att Bärkehus gjort allt.

- Det är alltid jag som ringer upp. Dom ringer aldrig mig.

Anna har erbjudits att byta bostad. Men eftersom hon i så fall måste bekosta flytten själv har hon valt att stanna.

Många frågar sig förstås om inte telefonen är problemet.

- Nej, säger Anna med trötthet i rösten, det är inte telefonen.

- Ljudet hörs fast jag drar ur jacket, och det kommer någonstans utifrån hallen.

- Det är inte brandvarnaren heller, och jag har inga moderna apparater i köket. Inte ens en klockradio, lägger hon till för att föregå teorier som lagts på hyllan för länge sedan.

Under en period trodde hon att kommunalrådet Leif Nilsson skulle hjälpa henne.

- Jag stötte på honom en dag när jag var ute, och han sa att det skulle säkert gå att ordna eftersom problemet löstes hos min granne.

- Men det har inte hänt något.

Ett sista halmstrå är att uppmärksamma saken i tidningen. Fortfarande hoppas hon att bostadsbolaget ska gå till botten med saken.

- Jag tror att det sitter kvar något av det gamla larmet bakom tapeterna.

Att riva ner allt från väggarna är det enda raka menar Anna.

Fotnot:

Anna heter egentligen något annat.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons