Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemmastadd i Hedemora

Annons

Det är ett nyårssömnigt gäng som dykt upp på årets första träning i Vasahallen i Hedemora. Ndikumana Mark går metodiskt till väga. Han dirigerar ungdomarna fram och tillbaka över planen med korta kommandon på engelska.

Det är framgår tydligt vem som bestämmer på plan, men Ndikumana Mark blir aldrig auktoritär. Han höjer aldrig på rösten utan talar hela tiden i samma lugna tonläge. Han utstrålar en trygghet som tycks smitta av sig på ungdomarna.

Ndikumana Mark kom från Burundi till Sverige för fyra månader sedan.

Det dröjde inte länge efter det att han blev placerad på asylboendet i Vikmanshyttan, innan han började höra sig för hos grannarna om det fanns något basketlag i trakten.

Ndikuma Mark spelade själv i division ett i Burundi samtidigt som han tränade ungdomar. Därför var det självklart för honom att engagera sig i basketen på orten.

Disciplin är A och O för Ndikumana Mark.

- Barnen ska komma till träningen i tid, de ska koncentrera sig på uppgiften och lära sig respektera varandra. Utan respekt blir det konflikter.

Han tar sin uppgift på allvar.

- Är de ofokuserade är det mitt fel. Då får man ta en paus tills de orkar koncentrera sig igen.

Han förklarar att han älskar och jobba med barn eftersom han själv får vara som ett barn när han spelar basket med dem.

Familjen är det viktigaste i Ndikumana Marks liv och det var också för familjens skull som han flydde från Burundi. I Burundi drabbades han av det värsta en förälder kan utsättas för, att förlora ett barn.

- Ett av mina barn kidnappdes och mördades. Rättssystemet och skyddet för mänskliga rättigheter fungerar dåligt i Burundi och mordet blev aldrig uppklarat, förklarar han och tillägger att i Sverige kan hans två barn i livet och det tredje som är på väg växa upp i trygghet.

Han trivs bra i Sverige och med den svenska mentaliteten. Många invandrare brukar ha svårt för att svenskar är så reserverade. Ndikumana Mark ser det tvärtom som något positivt.

- Jag älskar mitt hemland, men i Burundi får man inte ha något privatliv. Här i Sverige lägger inte folk näsan i blöt hela tiden, menar Ndikumana Mark.

Visst är det jobbigt med ovissheten som asylsökande, men han har förståelse för att tjänstemännen på Migrationsverket har andra fall än hans eget att jobba med. Om han får stanna vill han gärna utbilda sig till bilmekaniker. Helst av allt vill han bo kvar i Hedemoratrakten.

- Jag tycker om småstäder. Det är inte så bullrigt och i småstäder är det lättare att ha koll på sina barn så de inte hamnar i dåligheter. Och självklart vill jag fortsätta träna mitt lag. Jag vill se hur det utvecklar sig, säger han och lägger en hand över hjärtat för att understryka sina känslor för Hedemoras basketungdomar.

KÄLLOR: NATIONALENCYKLOPEDIN, UTRIKESPOLITISKA INSTITUTET STAFFAN WESTERLUND

Mer läsning

Annons