Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hembygdsvänner tar fram hammare och såg

Annons

Eftersom allt är så mycket lättare om det finns en organisation i botten resonerades vidare med den redan etablerade bygdevårdsföreningen om att bilda en speciell sektion.

I Larsbo, där bygemenskap och föreningsliv förefaller blomstra i kapp med våren, var det förstås inget problem att formera Larsbo Bruks vänner som en sektion inom bygdevårdsföreningen.

- Den 19 april bildades sektionen, och vi är nu mellan 40 och 50 medlemmar, upplyser Leif Karlsson.

Tillsammans med Christer Persson och Stig Persson står de framför den gamla men fortfarande stabila järnboden. Ett årtal i en rejäl gjuten dörrkarm deklarerar att byggnaden uppfördes under 1700-talets senare hälft.

Järnboden är det första objektet av en handfull byggnader som ska rustas och bevaras till eftervärlden. I den första etappen ska järnboden få ett nytt tak.

- Kalkylen är på 70 000 kronor och det finns noll kronor i potten, förklarar trion utan att blinka.

Det där med pengarna är de nämligen säkra på ska ordna sig. EU-bidrag finns inom räckhåll. Ännu saknas en del. Men det löser sig tror Leif och talar om kommande förhandlingar.

Det får bära eller brista. Den 27 augusti ska det i alla fall anordnas en Taklagsfest.

- Vi vet inte om går, men det är bestämt så, inflikar Leif.

Och även om pengarna inte är i hamn har jobbet redan kommit i gång. En byggställning finns på plats och det gamla takteglet har plockats ned.

Dessutom finns det så gott om entusiasm i byn att det varit svårt att hålla alla med jobb när man haft sina arbetskvällar. Alla sektionens medlemmar drar visserligen inte på sig snickarbältena samtidigt.

- Vi har 22 aktiva medlemmar uppdelade i två arbetslag, elva personer per lag, förklarar Leif.

Trion guidar lokalpressen upp till en annan av de byggnader som numera är i bruksvännernas ägo efter fastighetsaffären med förre ägaren, Bergvik. Köpeskillingen blev en symbolisk krona.

Uppe på höjden finns smedjan som faktiskt var i gång ända in på 1960-talet. Skogsbruket hade då behov av en smedja eftersom hästen fortfarande var vanlig. Slädar och andra redskap gick ofta sönder och en smedja i grannskapet var bra att ha.

- Det har försvunnit en hel del verktyg härifrån. En del vet vi var de finns och det går nog att få dom tillbaka hit, säger Leif.

Klart står dock att smedjan är i förvånansvärt bra skick och ger ett intryck av att tiden stått stilla inne i det dunkel som vittnar om ett slitsamt yrkesliv.

Leif berättar att smederna inte blev lastgamla. Få blev äldre än 50 år på grund av den allt annat än hälsosamma arbetsmiljön.

I vilken ordning byggnaderna ska tas framgår inte. Det första planeringsschemat sträcker sig bara fram till september och täcker enbart in järnbodens nya tak.

Men utöver järnboden och smedjan finns den gamla kvarnen, snickarboden och posten.

- Och så har vi fått servitut på att frilägga gamla ruiner, tillägger Leif och ser ut att längta efter att få komma i gång med onsdagskvällens arbetspass.

- Och glöm inte bort att nämna Dammfesten som vi har i byn den 16 juli, och "Grannfejden" som vi har tillsammans med Korsheden och Vibberbo den sjätte augusti, påminner Stig.

Och så blev det sagt också.

HARRI KRIIKKULA

Mer läsning

Annons