Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helmer hoppas på ny väckelse

Annons

Helmer Sundström tjänstgjorde som missionär/lärare i Kongo mellan 1952 och 1962.

- Där fick jag uppleva hur tusentals människor kom till tro, berättar Helmer. Och jag tror på en förnyelse för kyrkan i Sverige också. Jag hoppas och tror på en ny väckelse.

Helmer är helt övertygad om att religionen behövs. Om inte annat som något att falla tillbaka på och förlita sig till i bistra tider.

- Jag är fullt medveten om att det är tungt både för kyrkan och frikyrkorna i dag. Men kanske kan de kärvare tiderna för kyrkan innebära att något positivt sker. Att vi får en ny väckelserörelse.

Helmer föddes i Grycksbo. Hans far jobbade på pappersbruket.

- Vi bodde i ett rum och kök, minns Helmer. En ren arbetarbarack.

Men redan när Helmer var fyra år, flyttade familjen till Svedjelund i Bjursås. Där bodde de i moderns familjehem. Fadern tjänstgjorde i brandkåren, och drog så småningom på sig muskelreumatism.

- Han fick svårt att jobba, och jag fick ge mig ut och hjälpa till med försörjningen. Min mor bakade bröd, och jag, som då var 11-12 år gammal, fick sälja brödet till AK-arbetarna, som byggde vägen mellan Bjursås och Rättvik.

Pappan startade rörfirma i Bjursås. Och även där fick Helmer hjälpa till.

- Vi hjälpte till att dra vatten och avlopp runt Bjursås. Jag minns speciellt när vi skulle gänga rören, för att kunna skarva dem. Det skedde för hand med gängtapp. Inget lätt jobb.

I samband med konfirmationen fick Helmer en religiös övertygelse och bestämde sig för att satsa på att bli präst. En inte alltför lätt uppgift för en arbetargrabb på den tiden. Men med hjälp av studier på Fornby och per korrespondens, fixade han så småningom realexamen.

- Jag jobbade på Yllefabriken i Sågmyra för att ha råd att studera, berättar Helmer. Men när realen var klar, sökte jag prästutbildning.

I Uppsala kom han inte in. Men däremot togs han emot på missionskyrkans Teologiska Seminarium på Lidingö.

- Jag läste till pastor, men studerade också språk med inriktning på missionen.

Så småningom blev det också universitetsstudier - både i Uppsala, Lund och Paris.

I Paris förlovade han sig för övrigt med en av sina systrars kamrat - Gertrud från Bjursås. Och hemma i Bjursås blev det sedan bröllop. Ett lite unikt bröllop dessutom.

- Ett av de första frikyrkobröllopen, säger Helmer. Och det fanns en framsynt präst i Bjursås, så vi fick låna kyrkan till bröllopet, för att alla 200 gästerna skulle få rum.

Sedan bar det av till Kongo för de tu, som mellan 1952 och 1962 frälste åtskilliga själar i det oroliga, afrikanska landet.

När de kom åter till Sverige fortsatte missionspastorn Helmer sin teologiutbildning och avlade även en prästexamen inom svenska kyrkan. Från 1964 och fram till 1986 innehade han sedan tjänster inom Svenska kyrkan. Först kyrkoadjunkt i Västerås, sedan komminister i Hallstahammar och slutligen kyrkoherde i Säter.

Fast egentligen inte "slut-ligen"!

- Nej, när jag gick i pension vände vi oss till SKUT och erbjöd våra tjänster i någon sjömanskyrka. Och vi fick tjänst i svenska sjömanskyrkan i franska Nice.

Ett år var det meningen. Men det blev sju, innan det var klart.

Först 1993 var de hemma igen, och då blev bostads-orten Bjursås.

Men tro inte att Helmer lagt av sin prästgärning för gott. Inhoppen har varit rikliga under åren. Senast på julafton tjänstgjorde Helmer i Sågmyra kyrka.

- Jag ytterst tacksam för livet och allt vi fått vara med om, sammanfattar Helmer det som varit.

- Det är något att tacka Gud för, att vi fått vara i hans tjänst. Inte för egen vinnings skull - utan för att få hjälpa människor.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons