Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hellre kärlek än skrivande för David

Annons

- Jag tycker det är roligare om det kommer någon grabb från bruket och tycker att boken är bra, än om Svenska Akademien gillar den, säger han.

Fyra fjärrkontroller ligger prydligt uppradade på soffbordet. På golvet vid tv:n står ett nintendospel.

Bokhyllan är fylld med klassiska verk: hans "svenska nationalbibliotek" som David kallar det. Därifrån blickar en byst föreställande Strindberg ut över rummet, och där står också ett lite mindre porträtt av Selma Lagerlöf.

- Jag tycker det är kul att ha de största svenska författarna, säger han.

Även om många av de svenska litterära klassikerna inte tillhör Davids favoriter - han anser exempelvis att många av Strindbergs skådespel är mer eller mindre oläsliga - så känner han sig dragen till det svenska.

Gösta Berlings saga, Kerstin Ekman, Torgny Lindgren...

David häller upp i glaset.

- Jag dricker för mycket öl, erkänner han.

Det är ett skäl till att han hellre skriver tidigt på morgonen än på kvällen. Framåt småtimmarna är det lätt hänt att han tar en öl för mycket och då blir skrivandet lidande.

För att kunna ge ut debuten startade han ett eget förlag, Skarabé förlag, och bekostade tryckningen själv. Det har kostat honom "åtskilliga tiotusen kronor".

Tanken med förläggarverksamheten är att knyta andra författare till sig.

Eftersom han upplever skrivandet som ganska ensamt, har han också en dröm att en dag skriva en bok tillsammans med en annan författare.

- Det är ett ensamt jobb. Och man kan inte berätta om det till höger och vänster för då försvinner magin.

"De förlorade orden" tog tre månader att skriva. David skriver mellan två och tjugo sidor varje dag, men sedan jobbar han om texten mycket i efterhand.

Han tänker igenom berättelsens struktur noga i förväg.

- Jag har svårt för att överraska mig själv.

Det är också ett skäl till att han inte brukar köra fast i sitt skrivande. Om han kör fast tycker han det är lika bra att ge upp projektet, och jämför det med ett förhållande med en person man inte älskar längre.

Det spelar ingen roll hur många gånger man försöker, för man kör fast igen ändå.

Han beskriver debuten som en kriminalroman, för enkelhetens skull.

I själva verket är den genreöverskridande.

- Det är en bok som handlar om att överskrida sina egna moraliska gränser.

David beskriver det som att gå vilse i en djup skog full av giftsvampar.

Den metaforiken används också i boken och är en bild som David har hämtat från sin egen uppväxt i Torsång, då familjen alltid gick ut i skogen på hösten för att plocka svamp.

David läser just nu en psykologikurs på högskolan. Psykologin har inspirerat honom i skrivandet. Han har i debutromanen vänt på Descartes sats "jag tänker, alltså finns jag" till "jag berättar, alltså finns jag".

- Orden skapar författaren, inte tvärtom.

I gymnasiet gick han en teknisk utbildning, men säger att han aldrig har varit praktiskt lagd.

- Då blir det lätt att man sitter med näsan i en bok.

Senare blev det både svenska och litteraturvetenskap.

David tycker att det kändes skönt att komma till vägs ände med debuten. Mot slutet erkänner han att han blev lite trött på det hela.

- Jag är färdig med den. Nu har läsaren bollen.

MATEJ SLAVIK

Mer läsning

Annons