Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Heja Sverige friskt humör

Annons

Jag hade i tankarna att OS i Turin skulle kunna bli oerhört framgångsrikt för Sveriges del.

I min krönika inför OS trodde jag på elva-tolv svenska medaljer, och sett till slutresultatet var jag helt rätt ute i mina tankegångar.

Jag trodde på fyra guld. Tre av dem prickade jag in helt rätt: Curlingdamerna, Anja Pärsson och Björn Lind.

Men sju guld. Det är...otroligt!

Jag hittar inga andra ord.

Vem hade vågat tro på ett OS med sådan guldkant, när Lillehammer, Nagano och Salt Lake City fanns på näthinnan.

Inte många i alla fall.

Men äntligen var Sverige som bäst när det gällde.

Jäklar vad skönt!

Sju guld är sju guld.

Störst?

Givetvis hockeyguldet!

Det var en riktig drömfinal mot Finland.

Men framförallt handlade det om REVANSCH!

Revansch för Vitryssland-fiaskot och förnedringen i World Cup (utslaget av Tjeckien).

Ett landslag desperat jagande efter framgång och upprättelse såg till att OS fick bästa möjliga slut.

Nicklas Lidström fick göra det avgörande målet, framspelad av Mats Sundin och Peter Forsberg.

Det var ett högst värdigt slut för en generation "kanonlirare", som nog gjorde sitt sista stora framträdande i landslaget.

Nicklas Lidström - Skogsbosonen - tar sig nu in i ett litet sällskap av hockeyspelare som vunnit både VM, OS och Stanley Cup.

Och vad bra "Lidas" var genom OS-turneringen.

Flera gånger tidigare när han varit med i landslagssammanhang har han inte motsvarat de högt ställda förväntningar som funnits på honom.

Nu fick han visa sitt bästa jag.

Dessutom fick han bli guldhjälte.

Räkna med att guldmedaljen och klubban, som förpassade segerpucken i nät, får framträdande platser i hans prisskåp.

Individuellt sett var Therese Borssén och Mikael Östberg de två daladeltagare vi satte störst hopp till i OS.

På förhand såg de ut som om det skulle kunna blanda sig i medaljstriden.

Så blev det nu inte, utan vi får vackert fortsätta vänta på att en deltagare från Dalarna ska få ställa sig på en OS-pall igen.

"Tessan" slutade på en åttondeplats, vilket är ett klart godkänt resultat i den tuffa konkurrensen.

Martin Hanssons tiondeplats i slalom var naturligtvis också fullt godkänd. Ett av hans bästa resultat den här säsongen.

Godkänt får sin insats får även Maria Danielsson, som körde in på sjätte plats i snowboardcrossen. Hon visade med eftertryck att hon är tillbaka i den yppersta världseliten efter sina svåra knäskador.

Skidskytten Jacob Börjesson fick med kort varsel hoppa in i skidskyttestafetten, gjorde en habil första sträcka och höll på att bli OS-medaljör på kuppen.

På näthinnan har jag också Anna-Karin Strömstedts slutsträcka i den rafflande damstafetten.

Men i övrigt fanns det inte mycket att glädjas åt.

Bortser vi från Maria Danielssons insats, så måste vi sätta ett stort minus kring vad snowboardlandslaget hade för sig i Italien.

Snacka om att verkligen vara som sämst när det gäller.

SOK har verkligen trott på våra snowboardåkare, och gett dem ett stort ekonomiskt stöd inför detta OS.

Sett till vad de presterade var pengarna bortkastade.

Falutjejen Sara Fischers fyra år långa satsning på OS slutade vid startgrinden.

Det var troligen det sista vi såg av henne i större sammanhang.

Slutligen: Vasaloppet på söndag - med världscupstatus.

Men utan Anders Södergren.

Vad trist!

ANDERS NORIN

Mer läsning

Annons