Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hedemora lite från ovan

Annons

- Går det bra, undrar pilotens röst i min hjälm.

- Det här var speciellt, kraxar jag nervöst till svar.

Det är första gången jag sitter i en helikopter. Hedemora Energi är ute och inspekterar bolagets högspänningsledningar, något de enligt lagen är skyldiga att göra varje år.

Förr gjordes det från snöskoter och tog hela vintern. Nu tar det två dagar.

- Det sparar både pengar och tid, säger arbetsledaren Jan Sahlström.

Isolatorer och infästningar granskas liksom skogsröjningen. Det är 20 mil ledningar som ska kontrolleras. Som säkerhetsåtgärd finns också en man på marken och tar emot rapporter varje timme.

- Vi hittade ett allvarligt fel vid Klacklandet i Stjärnsund. En isolatorkrok har legat och bränt i stolpen och måste bytas akut, säger Jan Sahlström.

Helikoptern drar iväg, in över trädtopparna i skogen. Jag har aldrig sett ett träd rakt uppifrån förut och förväntar mig nästan att fur- och grantopparna ska skrapa i helikopterns undersida. När flyginspektionerna startade i slutet av 80-talet syntes många älgar i skogarna. I år har inte någon visat sig, bara rådjur, harar och någon räv.

Helikopterpiloten heter Hasse Ericsson och har skött uppdraget i många år. Hans firma livnär sig på liknande arbeten till olika energibolag.

- Det är en ganska avancerad lågflygning som kräver mycket erfarenhet. Det svåraste är att hovra.

Som avslutning gör piloten en lov över Hedemora centrum. Det känns som att jag skulle kunna sträcka mig ut och plocka upp dockhusen där nere. Efter att från början haft en osäker känsla i magen är jag med ens upprymd. Munken och Hönsan är två små pölar, 200 meter under mig.

När vi landar piskar rotorbladen upp en virvelvind av damm, precis som på tv. Kepsen blåser av en av Hedemora Energis mannar. Medan jetmotorn svalnar tar jag mig ur den trånga helikoptern. Jag betraktar omgivningarna med nyväckt intresse. Helikopterturen har avslöjat saker jag inte visste om Hedemora.

- Det här är som vilket chaufförsjobb som helst, säger piloten.

Jag nickar och försöker se oberörd ut trots att jag känner mig vimmelkantig.

- Jag såg inte mycket, jag hade fullt upp med att titta genom objektivet, säger fotografen.

JOHAN SEGER

Mer läsning

Annons