Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hedemora är bara levande för vissa

Annons

Vi var många som med nöje passade på att spatsera runt i Sveaparken på dagtid under Daldansen för att titta på vad som hunnit bli färdigt.

Men det som dröjer kvar i det aktuella minnet efter Daldansen är den enorma ljudnivå kvällstid, som fick luften i lägenheterna runt parken att vibrera. Någon melodi kunde inte uppfattas, enbart det formidabla basljudet från dunka-dunka-maskinerna.

När nu Christer Elving utövar självkritik och vill inrikta kommande daldanser mot mer familjevänliga artister, tidigare artistframträdanden och rimligare entréavgifter, är det en välkommen omvändelse, dock under galgen.

Hade rock- och popälskarna kommit i tillräckligt antal, hade nog konceptet för nästa års Daldans blivit detsamma som i år.

Det är nog inte omtanke om invånarna i Hedemora, som har förändrat planeringen, utan den krassa ekonomiska verkligheten för Föreningen Hedemora Levande Stad.

Det finns skäl att påminna om ett par saker, som skulle få Föreningen Hedemora Levande Stad att verkligen leva upp till sitt namn: Hedemora ska, särskilt i festivaltider (eftersom en så stor del av baskostnaderna utgörs av skattemedel), vara en levande stad för alla, och det ska finnas något för alla att hämta, också när det gäller artistutbud.

Annars blir Hedemora en levande stad för somliga, men en död stad för andra.

Det finns så många artister och grupper att välja bland, artister som för sin repertoar gräver ur den omätliga musik- och poesigruva som existerar.

Där ljudnivån inte är det primära utan det melodiösa med texter, som vittnar om kunnande bakom pennan.

Det finns andra musikstilar än rock och pop och det finns till och med andra genrer inom underhållningen, som skulle attrahera andra, i år svältfödda, Hedemorabor.

OLLE WICKBOM

Mer läsning

Annons