Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Härliga hösten

Annons

Snart är det höst, igen. Underbaraste, vackraste hösten.

I början, när hösten kommer, känns det ganska vemodigt. Ungefär som ett slut på den varma och behagliga tiden.

Ledighet får ett hårt, utdraget, men ändå snabbt avslut. Måsten som inte funnits på ett tag kryper upp i nacken.

Man blir påmind om att gräset inte längre kommer att locka grönt, och att blommorna slokar, för att inte vakna igen förrän året därpå.

De söta och fräscha dofterna av sommarblomster kommer bytas ut mot ett kyligt viskande ifrån vinden, och piskandet ifrån regnet mot fönsterrutan.

Höst för mig känns bra. Att krypa upp i sängen med en kopp te, eller en kopp kaffe, och se hur det regnar ute.

Veta att man själv sitter på insidan, trygg och torr. Med Norah Jones i cd-spelaren. När man försiktigt kan pröva att känna sig lika färgsprakande som löven utanför.

Eller, en alldeles underbar mäktig skogspromenad.

Något jag tycker är viktigt är att vi inte ska underskatta naturen. Och de böjda grenarna nästan viker sig undan för att man ska få komma in till den trofasta, den respektingivande naturliga skönheten.

Den kan bara kännas behaglig och rogivande. Som en förberedelse inför vintern. Ungefär som att gå i ide, som björnarna.

Bara för att temperaturen sjunker ute, behöver den inte sjunka i dig.

Kura ihop dig i en varm tröja, och känn dig trygg för en stund. En stund, som kanske kan hjälpa. Tills det ljusnar ute igen. Ja, tills det ljusnar igen.

SARA TAHMIRPOUR, 15 ÅR

Mer läsning

Annons