Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här väntar sjuåriga Barez på utvisning

/
  • Barez Sabah målar en teckning i sjukhusets rum för lekterapi.  Foto: Stina Rapp
  • Pappa Hussein Sabah stannar på sjukhuset med sin dotter. När de får åka hem den här gången vet de inte.  Foto: Stina Rapp
  • Barez Sabah är underviktig och har ont i njurarna. Nu ska hon och hennes familj utvisas till Irak.  Foto: Stina Rapp

Annons

Inne på lekterapin på Falu lasaretts barnavdelning sitter Barez Sabah med benen uppdragna på stolen framför ett stort staffli. På det vita papperet målar hon långsamt med tjock pensel, långa vågiga ränder i glada färger som täcker allt det vita.

Barez har problem med njurarna, men vad felet är har läkarna inte utrett under de två år familjen varit i Sverige. Hon är sju år och hon väger bara tolv kilo.

- Varje månad åker vi till sjukhuset tre eller fyra gånger, berättar pappa Hussein Sabah, som följt med sin dotter in.

Barez har haft problem med njurarna i snart fyra år nu. Hon ligger mest i sängen, tittar i taket och äter mycket lite.

- Det gör ont när hon kissar och hon har ont i magen, förklarar Hussein.

Nästa vecka har hon blivit kallad till en njurscintigrafi som eventuellt kan visa var felet ligger. Samma vecka ska familjen till Migrationsverket på så kallat återvändarsamtal. Där ska de få information om hur de kan ta sig tillbaka hemlandet Irak, eftersom de inte har fått uppehållstillstånd i Sverige.

I lägenheten i Vikmanshyttan träffar vi mamma Suzan, som är hemma med parets tre övriga barn. Hon berättar:

- Vi kommer från Mosul i norra Irak. Det var mycket bombningar över staden och vi hade inget liv kvar där. Om vi skulle fly visste vi att vi måste leva i exil, vi förstod konsekvenserna av det men vi ville rädda barnen.

Varför valde ni att fly till Sverige?

- Vi hade hört att det är ett bra land, att Sverige är ett av de bästa länderna i världen på att leva upp till barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna.

Migrationsverket anser att det är säkert för familjen att återvända till Mosul och att de inte har särskilda skyddsskäl för att få stanna i Sverige. De senaste månaderna har varit en enda lång oro för hur det ska gå för sjuka Barez om familjen återvänder.

- Vi såg i tidningen om en annan man som bodde i Hedemora, han hade också problem med njurarna och utvisades till Irak. Han har nu dött. Min dotter har samma problem och hon kommer också att dö om vi åker tillbaka. Vården där fungerar inte.

Kanske behöver den sjuka dottern en operation, tror Suzan.

- Hon kan inte få den vården eftersom hon är asylsökande.

- Många gånger när hon har varit sjuk har ambulansen inte kommit när vi ringt eftersom de inte tror på oss. När vi kommer till sjukhuset och visar våra ID-kort från Migrationsverket så får vi ett annat bemötande direkt. De säger åt oss att vänta och är väldigt misstänksamma till det vi säger. Det känns som att de inte tror på oss. Men läkarna är bra, de försöker hjälpa henne.

I ett intyg skriver en läkare att barnet verkar lida av något nutritionsbetingat och att man brukar göra observationer under ett halvår innan man kan ställa diagnos.

- Jag önskar att Migrationsverket i alla fall lämnar oss i fred tills Barez har fått behandling, säger Suzan, samtidigt som yngste sonen Oriz kravlar sig upp i hennes famn.

Tillbaka på sjukhuset. Pappa Hussein tar dotterns hand och pratar lågmält till henne. Hon tittar upp med uttryckslösa ögon. Så tar hon på sig sina röda gummistövlar och de vandrar tillsammans genom korridorerna på barnavdelningen. När de kommer till rummet vill Barez lägga sig i sängen.

- Hon är alltid trött, säger Hussein. Han sätter sig på sängen bredvid och tittar på dottern när hon vilar.

Mer läsning

Annons