Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har recept mot sjuka tavlor

Annons

-Det är i så fall inte alls ovanligt, säger taveldoktorn Ulrika Vargtand i konserveringsateljén "Il Quadro" i Bispbergshyttan.

Hon är diplomerad målerikonservator, utbildad i Florens och sedan fem år verksam i Dalarna. Här restaurerar hon konstverk och återställer dem i ursprungligt skick.

Och talet om den värdefulla patinan på gamla tavlor ger hon inte mycket för. I hennes ögon är den bara en brunaktig hinna som förvanskar färgerna och tar bort djupupplevelsen.

-Patina är skit som ska bort och har inget som helst värde. Tvärt-om försämrar den tavlans hälsa ju längre den får sitta kvar, framhåller Ulrika.

Det handlar alltså om den smuts som under årens lopp samlats på det tunna skyddande skikt av fernissa som oftast penslats över hela motivet. En slutbehandling som konstnären gjort dels för att öka djupet och stärka färgernas klarhet, dels för att skydda mot rök, avgaser, matos, damm och fukt.

Rengöringen hos Ulrika sker steg för steg med kemikalier och lösningsmedel. Hon börjar försiktigt med alkohol och terpentin och fortsätter med alkohol och balsamterpentin. Missfärgning av nikotin avlägsnas bäst med ammoniaklösning.

Även skador på duken restaurerar Ulrika, och börjar då bakifrån med tunt japanpapper. Därefter gäller det att hitta exakt rätt nyans på de färger som läggs ovanpå och trollar bort skadan.

-Det viktiga här är att hela lagningen är reversibel och steg för steg kan avlägsnas utan att på något sätt ha påverkat originalmålningen, förklarar Ulrika Vargtand.

Det är alltså ett synnerligen fin-stämt arbete taveldoktorn utför, och felaktigt utförda kan även här vissa "operationer" orsaka oreparerbara skador.

PIA PERSSON

Mer läsning

Annons