Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här överfölls hon

Annons

Hon hade en tid att passa. Därför lämnade hon kompisarna vid Kupolen och cyklade ensam hem mot Kvarnsveden. När Gabbis, 14 år, närmade sig järnvägsövergången vid Lergärdet saktade hon in.

I höjd med ett buskage kom smällen.

- Jag hann inte se mycket. Bara att någonting träffade mitt ansikte med en väldig kraft, säger hon.

Det var en ung man som beväpnad med ett tillhygge gav sig på henne. Han hade väntat, väl gömd i buskarna, på att ett lämpligt offer skulle passera. Det blev 14-åriga Gabbis.

Slaget mannen utdelade träffade henne rakt i ansiktet. Det fick henne att tappa balansen. Hennes fötter gled av tramporna och det var mycket nära att hon föll på den lilla grusvägen.

- Men på något sätt kom jag upp på cykeln igen och kunde ta mig därifrån, minns hon.

Hon var livrädd när hon flydde från platsen. Ändå hann hon se att den som överfallit henne var en ung man, klädd i säckiga byxor och huvtröja. Ansiktet hade försökte han dölja med huvan.

- Han sade ingenting. Inte ett ord. Han bara slog, säger hon.

Gabbis lyckades ta sig hem. Svårt chockad och med en kraftig smärta i huvudet började hon berätta för sina föräldrar om överfallet.

Sedan återvände hon till platsen tillsammans med sin pappa, för att se om gärningsmannen väntade på ytterligare ett offer.

- Men det fanns ingen där. Kanske var det tur, säger hon.

Sent den kvällen kom en polispatrull hem till familjen. Så gott hon kunde redogjorde Gabbis för den fruktansvärda upplevelsen. Polisen kunde snabbt konstatera att det förmodligen inte rörde sig om samma gärningsman som överfallit en rad kvinnor i Borlänge den senaste tiden. Den här förövaren var yngre.

- Jag kan inte låta bli att undra vad han ville mig. Jag tänker också hela tiden på vad som hade hänt om jag inte lyckats ta mig därifrån, säger hon med en tydlig förtvivlan i ögonen.

Det är två dagar sedan det hände. Gabbis sitter vid familjens köksbord och på hennes högra kind breder ett stort blåmärke ut sig. Hon har ont. Men värst är ändå rädslan som överfallet skapat.

Att röra sig fritt törs hon inte längre. Att cykla ensam är för den här 14-åriga flickan otänkbart.

Någonstans där ute, går en våldsman fri.

- Det känns så overkligt. Jag skulle ju bara cykla hem...

Finns det någonting du skulle vilja säga till den som överföll dig?

- Ja...varför just jag?

LINDA ERIKSSON

Mer läsning

Annons