Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här jammade spelmännen loss

Annons

I gräset framför dansbanan på hembygdsgården i Sunnansjö hade människor brett ut filtar, ligg- och sittunderlag.

Några firade det vackra sommarvädret med en flaska vin. Andra drack kaffe och åt bullar.

Men trots att kvällen var som gjord för en spelmansstämma i traditionell utomhusmiljö var gästerna vid 19-tiden få. Bara 210 personer hade betalat inträde.

Elke och Jochen Nonnenmacher från Tyskland var två av dem. Om somrarna vistas de i fritidshuset i Grangärde och varje år besöker de spelmansstämman i Sunnansjö. Den här gången hade de vännerna Jens och Katrin Otte med sig.

- Det är så trevligt att vara här, sa Elke Nonnemacher.

- Vi bara lyssnar och njuter.

Även om det pågick aktiviteter på dansbanan hela dagen så var det runtomkring som man hittade de riktigt dedikerade spelmännen. Göran Norling, Mats Wallman och Johan Silfverin hade gömt sig med fiolerna mellan två faluröda logar.

- Vi måste ha skugga, förklarade de och satte i gång med ett livligt stycke.

På andra sidan hembygdsgården vankade ett annat gäng musikanter omkring.

- Vart har Vesa tagit vägen, frågade någon bekymrat.

Några minuter senare var allt sig likt. Vesa Rankinen kom cyklande från Grängesberg och durspelet dök snabbt upp ur lådan han hade med sig.

Ett från början fåtal spelmän blev fler och fler och snart jammade man som aldrig förr. Eller så var det just som förr man jammade.

Publiken vandrade mellan olika läger av kvinnor och män, unga och gamla, dragspel och fioler. Alla såg ut att känna alla. Precis som det ska vara på en spelmansstämma.

NINNA PRAGE

Mer läsning

Annons