Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här frodas medmänskligheten

Annons

I slutet av förra året kom ett antal flyktingar till Ludvika och Smedjebacken.

- Förhållandena var en aning kaotiska i början, erkänner Elisabeth Hall-Lundgren, handläggare på Migrationsverket i Ludvika.

Bland annat var lägenheterna dåligt möblerade och flyktingarna hade inte tillräckligt med kläder för vinterkylan.

- Självklart var det inte bra, men det i alla fall gett någonting.

- När det inte fungerade från vår sida, började nämligen familjernas grannar engagera sig, vilket har gjort att många av dem som kom har fått svenska vänner.

Ett praktexempel är Tallhedsvägen i Nyhammar. Numera bor där 35 personer med utländsk bakgrund, och kontakten med det svenska samhället är god - till stor del tack vare Inga-Britt Eriksson, Kerstin Bredenberg, samt Bertil och Miriam Karlsson. De har tagit med de utländska familjerna på utflykter, och träffar dem dagligen.

- Från början var det Michel, en av killarna från Burundi, som tog kontakt med mig, berättar Inga-Britt.

- Han tyckte att det var hemskt att jag skulle behöva sitta ensam i min lägenhet, och därför kom han och hälsade på.

De skrattar båda vid minnet.

- Först var jag misstänksam, och väntade tills min särbo kom, innan jag vågade släppa in dem. Sedan har jag lärt känna dem ordentligt, och jag tycker bara om dem mer och mer för varje dag som går.

Också Michel trivs med sällskapet. Han har varit i Sverige sedan november, och har läst svenska fyra timmar per dag i fem månader. I juli fick han uppehållstillstånd.

- Jag blev väldigt glad, berättar han.

- Det var beviset på att jag kan starta ett liv i Sverige.

Han har inte upplevt någon rasism sedan han kom till landet, och egentligen inte några andra problem heller.

- Det enda chockartade har varit klimatet. Burundi ligger i Centralafrika, och är mycket hett. Här var det många minusgrader när jag klev ur flygplanet.

När NLT hälsade på vid Tallhedsvägen hade nästan alla flyktingarna, och många av svenskarna, samlats för en gemensam fest på gården. De vuxna pratade och skrattade. Barnen lekte och stojade. Stämningen var god.

- Människorna här har varit jättevänliga mot oss, säger Laura Valentina Huezo, som kom från El Salvador med sitt barn i november.

Sammanlagt kom tio familjer från El Salvador till Nyhammar. Åtta har avvisats, och anledningen till att Laura fortfarande är kvar, är att hon misshandlades svårt i sitt hemland. Ännu vet hon inte om hon får uppehållstillstånd.

- Ovissheten är hemsk, säger hon.

De som hittills skickats hem var läkare, civilingenjörer och farmaceuter - alla bristyrken i Sverige. Laura är själv tandläkare.

- Jag lider oerhört av att inte få arbeta, påpekar hon.

Hittills har hon sökt en mängd jobb, och varje gång fått nobben.

- De säger att jag inte är utbildad för det system som finns i Sverige, men om det nu är så svårt att hitta tandläkare borde de kunna ordna någon form av internutbildning.

Just det arbetar man nu med på Landstinget Dalarna. Anitha Sjöstrand Benktson är verksamhetschef för resursgruppen på Falu lasarett, och initiativtagare till ett projekt där utländska personer ges hjälp att få svenska legitimationer. Trots att projektet ännu inte har kommit i gång, har ett 30-tal personer från länet anmält sig, och flera av dem kommer från Ludvika och Smedjebacken.

När NLT berättade om Laura, blev Sjöstrand eld och lågor.

- Be henne skicka in papperen från sitt hemland, så ska jag se vad jag kan göra, avslutar hon.

STINA ANDERSSON

Mer läsning

Annons